Din debutsingel Younger är en uppmaning att ta tag i sitt liv innan man blir för gammal. Var kommer den pressen ifrån?
– Min pappa var musiker i Gambia, och vi bodde där några år när jag var liten. Jag minns när han skulle sjunga i ett operahus i Senegal. Det var en stor grej för honom, för ingen gambian hade uppträtt där förut. Han övade på låten så mycket och så högt att jag fortfarande minns melodin. Pappa gick bort för några år sedan, och ett tag innan det var han så jävla sur på mig. »Du får fan skärpa dig«, typ. Han tyckte inte riktigt att jag gjorde det jag skulle. Vilket jag kan uppskatta, för ibland är det väldigt svenskt att tycka att »hon är så ung«. Jag är inte ung, jag är 23 år. Folk börjar mycket tidigare än så här. Man kan ju, det handlar bara om självdisciplin.
Var du disciplinerad som barn?
– Jag började skolan i Gambia, i ett hus som inte var färdigbyggt. Klassrummet var skitstort och vi var kanske hundra barn. Läraren hade en jättelång plastslang som han kunde smälla till ungarna längst bak i klassrummet med. Jag råkade inte ut för det ofta eftersom min pappa var ganska känd, men jag var nog egentligen rätt jobbig. De har ett engelskt skolsystem och man börjar med saker väldigt tidigt. Jag var fyra år när jag lärde mig gångertabellen. När vi flyttade till Halmstad och jag började tvåan där kunde jag allt redan. Förutom att skriva på svenska, så jag fick börja i svenska 2. Jag var så frustrerad över det att jag såg till att bli skitbra på svenska.
