»Jag är så jävla gammal«

Ett ständigt återkommande tema i intervjuer med dig är hur mycket du avskyr förändring. Är du en nostalgisk människa?

– Jag skulle nog säga att jag är minnesupptagen. Nostalgi är att längta till en plats man aldrig har besökt. För mig handlar det mer om att förhindra känslan av att livet rinner en mellan fingrarna. Att vara upptagen av minnen och lämningar blir ett sätt att visa att det kanske inte gör det, trots allt.

Har förändring en mer negativ klang ju äldre man blir?

– Det är absolut lättare att förknippa den med tråkig­heter. En del handlar ju också om optik. När man är tio har man väldigt mycket att se fram emot, och väldigt lite att se bak emot. Och tonåren handlar om den oerhört förhöjda livskänslan när man börjar ana att man snart har de rättigheter som tillhör en vuxen. När man har nått min upphöjda ålder har man allt mindre att se fram emot, men allt mer att se bak emot.