»Diagnosen är egentligen en sorts språkutveckling. Autister har alltid funnits, men förr kallade vi dem kanske excentriska eller kufar istället.«

»Jag blir matt av att det alltid kommer vara så här«

Den kvinnliga autisten var länge osynlig inom såväl forskningen som kulturen. I boken Autisterna lyfter journalisten Clara Törnvall fram henne i ljuset.

Du bestämde dig för att göra en autismutredning som vuxen. Varför?

– Jag har sökt i hela livet efter ett svar på varför jag känner så stark ångest, trots att mitt liv utifrån betraktat varit bra och trots att jag gått i terapi och medicinerat. Det skrivs och talas om psykisk ohälsa hela tiden, men jag har aldrig riktigt känt igen mig. Men när jag läste en text där någon skrev om sin högfungerande autism fick jag en aha-upplevelse. Innan dess hade jag tänkt mig autism som ett manligt tillstånd som innefattade att man var väldigt sluten och i princip inte pratade med någon.

Varför är kvinnlig autism så underdiagnosticerad? 

– All den tidiga forskningen gjordes på pojkar, av manliga forskare. Det ledde till diagnoskriterier som var anpassade efter män. Autistiska flickor förefaller också ofta mer sociala. Forskare tror att det beror på att flickor har högre sociala förväntningar på sig och omedvetet lär sig maskera sin autism. Min psykolog berättade att formulären till barn har kompletterats med frågor som ska fånga upp flickor, men vuxenversionen han använde var fortfarande viktad mot män. När det handlade om specialintressen så frågade de om saker som bilar, registreringsskyltar och tågtidtabeller. Min psykolog bad mig att byta ut exemplen mot något som passade mig, men om man är autistisk tolkar man allting bokstavligt. Så jag förstår varför kvinnorna har missats. 

Vill du läsa mer? 0 kr första månaden!

Vi ger dig oväntade avslöjanden, möten med kulturens mest intressanta personer och berättelserna du inte vill missa. Bli Filter­prenumerant.

Har du redan ett konto? här.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 27 september 2021. och är skriven av .