»Jag förespråkar inte att stoppa folk i burar«

Kan lösningen på bostadskrisen och energiförsörjningen komma från ett gäng studenter som flyttar in i ett gigantiskt laboratorium på KTH?

Du är initiativ­tagare till ett så kallat Live-in-lab bestående av 300 studentlägenheter. Hur kommer det att fungera?

– De flesta av våra lägenheter är vad vi kallar passiva och går via den vanliga bostadskön. Där visar vi hur ett plusenergihus kan fun­gera – husen kommer att vara utrustade med allt från solpaneler över hela taken till avloppsvärmeväxlare. Men det unika, jämfört med andra Live-in-lab-hus, är att vi har en lokal som är bygglovs­befriad, där vi kan bygga upp lägenheter. Dit får man ansöka särskilt om att bo, men det är bara tiomånaderskontrakt, eftersom vi ska bygga om dem varje sommar.

Vad tänker ni testa där?

– Det kan vara allt från olika energisystem, som tunnfilmssolceller som går att måla på väggar, till att de boende ska kunna styra saker själva – som att öka ventilationen med hjälp av telefonen. Byggbranschen är väldigt långsam – byggnader renoveras vart 25:e år, och ingen är intresserad av att testa vad någon orakad professor hittat på för ny grej. I  alla standard­avtal står det dessutom att tekniken ska vara beprövad. Vi räknar med att göra den processen cirka tio gånger snabbare. Vi kan ta in teknik som är på prototypstadiet direkt från KTH, men också testa mindre företags lösningar. Det kan också handla om alternativa planlösningar. Med hjälp av sensorer i golvet kan vi undersöka hur människor rör sig, för att förstå om dagens byggregler stämmer överens med våra behov.

Det känns som rätt privata uppgifter?

– Vi kommer att skriva särskilda avtal som säkerställer deras integ­ritet. Sedan tvättas uppgifterna så att de inte går att härleda till en viss lägenhet. Men det är något vi också kommer att forska på – hur man ska handskas med stora mängder data i högteknologiska boenden.

I projektplanen nämns även att ni ska experimentera med yta.