»Jag har blivit kompis med mordutredaren i Málaga«

Tröttnade du helt enkelt på Gotland?

– Nej, jag har aldrig planerat mitt skrivande på det sättet. Det började med att jag åkte till Gran Canaria för att skriva ihop med några författarkollegor. Det är ju skönare att sitta i en bomullskjol på balkongen och se ut över ett hav än att sitta hemma och frysa, dessutom så får man lika mycket gjort på en vecka som på en månad hemma. Efter att jag skilde mig 2012 hyrde jag ett hus på ön och träffade en norrman – vi blev kära, köpte ett hus ihop där – allt gick väldigt fort. Vi påbörjade en serie från Gran Canaria tillsammans. Men relationen tog slut, och jag kände att jag ville börja om med en helt egen serie.

Hur kom intrigen till?

– För mig startar det alltid med ett fragment som sätter igång tankarna. Den här gången var det en spansk kille som berättade för mig om en kompis som varit med om något hemskt som barn under Franco-tiden – jag kan inte säga mer än så utan att avslöja allt. Många svenskar har en diffus bild av spansk historia. På 70-talet flög vi till Spanien, drack sangria, solade och sjöng Y viva España samtidigt som folk sköts ihjäl. I Spanien är Franco så pass levande fortfarande. Alldeles nyligen flyttade man hans grav, som låg ovanpå en massgrav av människor han låtit avrätta.