»Jag har lite svårt att sitta still«

Tove Alexandersson är något så ovanligt som regerande världsmästare i tre sporter. När man har förstått hur hon lever sitt liv låter det inte längre så konstigt.

När vi gör intervjun är klockan 13. Vad har du gjort hittills i dag?

– Jag har varit ute och sprungit i skogen i två och en halv timme. Lite orientering bara.

Och vad ska du göra sedan?

Annons

– I dag ska jag åka till Norge på ett träningsläger, men annars hade jag kört ett pass till. Oftast blir det två pass om dagen med olika sorters mängd- eller intervallträning sex dagar i veckan, sammanlagt uppåt 25 timmar. Det varierar väldigt mycket. Dels för att jag är bortrest två tredjedelar av året, dels för att jag tävlar väldigt ofta.

Du har länge dominerat i orientering och skidorientering. Förra året deltog du plötsligt i världsmästerskapet för skyrunning, terränglöpning upp och ner för branta berg. Hade du för lite att göra?

–Jag har varit nyfiken på sporten i flera år eftersom jag alltid gillat att springa i bergen och att ta mig upp på toppen. Så för ett och ett halvt år sedan var vi några stycken som skulle åka på semester till Italien efter att orienteringssäsongen var slut, och där anordnades ett skyrace. Det var bara tänkt som en rolig resa, men det slutade med att jag vann loppet. Det var en väldigt häftig upplevelse så jag ville prova igen. Och då blev det VM. Det var kanske lite väl tufft mitt i orienteringssäsongen, men det passade ändå in i programmet.

Du vann även där, och är därmed regerande världsmästare i tre olika sporter. Sammanlagt har du vunnit 32 mästerskapsguld. Har du koll på alla medaljer?

– De ligger utspridda lite varstans eller halvt bortglömda i väskor som jag inte packat upp. Första gången jag vann ett VM var jag bara 18 år. Det var i skidorientering, och det var mitt första lopp i ett världsmästerskap, så det var inget jag hade väntat mig direkt. Det är otroligt häftigt att passera mållinjen och känna att jag gjort allt rätt. I vardagen försöker jag hela tiden ta beslut som innebär att jag kan få uppleva den känslan igen. Jag slappnar aldrig av, utan tränar hela tiden väldigt hårt och kör på.

När missade du prispallen senast?

– I en individuell tävling så var det nog på … EM i skidorientering i vintras. Men det berodde på att jag bröt en skida.

Du har tävlat väldigt framgångsrikt ända sedan du var liten. Tröttnar du aldrig?

– Nej, jag har alltid älskat att tävla och träna. Båda mina föräldrar har hållit på med orientering, så jag är uppvuxen på olika tävlingar. När jag var typ ett år gammal gick jag mitt första »miniknat«, en snitslad bana i skogen där man skulle hitta och stämpla kontroller. När jag var tre år gick jag i slalomskola. På förmiddagen åkte man skidor, och på eftermiddagen hade man sagostund inomhus. Andra dagen vägrade jag att gå in: »Jag är här för att åka skidor!« Så jag fick en egen lärare som stannade ute med mig. Jag har alltid varit väldigt målmedveten.

De flesta idrottare tävlar en säsong och har sedan tid för återhämtning och träning. Du tävlar på toppnivå året om.

– Det brukar vara lite lugnare i november, annars är det ganska mycket hela tiden. Mentalt är det inga problem för mig, men kroppen behöver kanske lite återhämtning ibland. Jag har små sjukdomsperioder ibland, då säger den väl åt mig att jag måste vila lite.

Efter att du tog tre guld på orienterings-VM 2017 unnade du dig nio dagar ledigt i Österrike tillsammans med familjen. Den första dagen besteg du ett 2 481 meter högt berg. Dag två tog du en löprunda till en 3,5 kilometer lång klätterled, på eftermiddagen vann du en sprinttävling …

– Ja, jag har lite svårt att sitta still … Det är mycket roligare att göra saker ute i naturen. Det där minns jag fortfarande som en av mina bästa semestrar någonsin.