Häromdagen ringde jag min bank. Den förinspelade rösten som sa »för spärr av kort, tryck fyra« lät bekant …
– Jag brukar hålla mig undan reklam och sådant där. Om man ska stå på en scen och spela Brecht och tala om de stora värdena i livet kan man inte också kränga grejer på folk. Men jag tyckte att jag kom undan med det där.
Du har försörjt dig på din röst nästan hela ditt liv. Hur kom du in på det?
– Medan jag pluggade på en förberedande teaterskola jobbade jag som hemsamarit. En av dem jag hjälpte var en journaliststudent med diabetes som förlorat synen. Han bad mig att läsa upp en artikel han skrivit på sin skrivmaskin. Efteråt sa han: »Du borde söka jobb som inläsare av talböcker på Synskadades riksförbund!« Jag gjorde det. Och under de kommande åren åkte jag ut till studion vid Skogskyrkogården och högläste från åtta till fem. Vredens druvor, de stora ryssarna, barnböcker, allt möjligt. I studion bredvid mig satt Ulf Palme, en legend – Jean i Fröken Julie! – som dragit sig undan från scenen. Jag hade sådan respekt för honom att jag knappt vågade hälsa. Jag älskade att arbeta med text dag ut och dag in, och lärde mig väldigt mycket om hantverket innan jag kom in på Teaterhögskolan.
- Mer:
- Samtal
- Litteratur
