Det är sju år sedan du började måla på heltid, ändå verkar du tvivla på ditt konstnärskap.
– Det beror nog på min bakgrund. Jag är uppvuxen utanför Värnamo och mina föräldrar är metallarbetare med eget företag. Det var Gnosjöandan, man är flitig och har ett riktigt jobb. Att bli konstnär fanns inte på kartan. Jag gillade att rita, men vågade absolut inte välja estetisk linje och valde samhäll istället. När jag flyttade till Göteborg efter gymnasiet utbildade jag mig till gymnasielärare i svenska.
Så hur hamnade du på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg?
– Jag behövde ett ämne till att undervisa i och bild kändes enklast. När jag väl kom in på HDK insåg jag att det var skapandet som intresserade mig. Sedan började jag träffa folk som var ungefär som jag men sa att de var konstnärer. Va, kan man jobba med det? tänkte jag. Sedan kom tanken att kan de, så kan kanske jag också.
- Mer:
- Samtal
Du har väl inte missat?
