»Man behöver inte vara manisk«

Läraren Åsa Axelsson slutade lönearbeta. Och fick mer pengar över än innan.

Böcker om ekonomisk frihet brukar handla om människor som blir självförsörjande eller investerar i aktier för att kunna leva på utdelningar. Din handlar om att sluta jobba.

– Jag bestämde mig inte för att sluta jobba och bli hemmafru. Jag hamnade hemma för att jag blev sjuk. Jag jobbade som lärare och har fyra barn. Jag och min man har räknat ut att vi lägger 54 timmar i veckan på hemmet och barnen, det blir inte många minuter över till fritid eller återhämtning. Droppen kom när min mamma fick veta att hon hade en förskräcklig cancertumör i magen. Till slut gick jag helt enkelt in i väggen. När min mamma dog fick jag en tankeställare: det är inte säkert att man lever ens till 65. Om man ska göra något, måste man göra det nu.

Vad ville du göra?

– När jag väl kom ifrån jobbet förstod jag hur slitsamt det hade varit. Jag behövde en ordentlig paus, men man kan inte lita på att försäkringskassan betalar ut pengar under en längre tid. Jag sa till min man att jag ville vara hemma i fem år, men han sa nej. »Ett år«, sa jag då. Han svarade: »Du får räkna på det.«


Tack för att du läser Filter

Skapa ett gratiskonto eller för att fortsätta läsa.

 

Sugen på en prenumeration? Teckna här!

Artikeln publicerades i Filter #66 (28 januari 2019) och är skriven av .