»När ramarna är tydliga kan jag vara fri«

Du skulle ju sluta göra film?

– Efter att jag talat ut om att jag ville lämna branschen slutade de flesta att höra av sig. Men en producent, danskan Meta Louise Foldager, fortsatte skicka manus. »Jag vägrar acceptera att du slutar med film«, sa hon. Hon skickade danska och norska manus, men jag tände inte riktigt till på dem. Efter ett möte sa hon: »Det var ju synd att du inte gillade The Wife.« Hon berättade att det var ett engelskt manus som hon skickat några veckor tidigare. Jag hade helt missat det, så jag läste hela natten och kände direkt: Det här är väldigt intressant!

Vad tilltalade dig?

– Handlingen börjar med en äldre man som inte kan sova. Han sätter sig på sängkanten mitt i natten och äter smågodis. Bredvid honom frågar hans hustru: »Vad är det med dig?« »Blir det ingenting nu så får vi åka bort«, säger han. »Jag hatar att vara orolig bara för att någon kanske ska ringa.« Sedan har de sex och lägger sig för att sova. Klipp till när telefonen ringer i gryningen och Svenska akademien tillkännager att han, Joseph Castleman, har tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Därifrån drar allt igång: de åker till Stockholm med sin vuxna son och ju närmare prisutdelningen de kommer, desto mer börjar man förstå att saker inte är vad vi förväntar oss. En väldigt simpel premiss, egentligen, men något i gestaltningen av de två huvudpersonernas relation slog an hos mig.