ÄLTANDE. »När jag skriver låtar försöker jag hitta tillbaka till känslor. Jag kan sitta länge och tänka på hur det var när någon tjej gjorde slut, till exempel.«

»Nyt voit olla hiljaa nyt alkaa pitkä laulun«

Hans texter är fulla av nödrim och grammatiska fel. Kanske är det därför Markus Krunegård har blivit en av Sveriges mest ­omtyckta låtskrivare.

I dina låttexter svär du, växlar mellan engelska och svenska och rimmar »Bloody Mary« med »härlig«. Varför kommer du undan med det?

– Mina texter är ofta för långa och innehåller ovanliga ord, men bara för att de är fula och äckliga tycker jag inte att de är misslyckade. Jag skriver låttexter, och de är inte gjorda för att läsas som dikter. Man kommer undan med mycket genom att ha en bra rytm och melodi. Att läsa »I love you« är inte så fantastiskt, men att höra någon sjunga det med eftertryck och ett fint arrangemang runt ­omkring kan vara helt magiskt. Då är det bara härligt att språket inte låter perfekt. Folk kanske gillar mina texter just för att de är lite konstiga.

Var det självklart att du skulle skriva låttexter?

Annons

– Egentligen är det konstigt att jag jobbar med att skriva om mig själv eftersom jag alltid har försökt dölja mina känslor. Jag minns när jag var åtta år och gjorde mitt första ishockeymål. Jag dribblade av målvakten, sköt pucken i mål och skrek: »Yes!« Direkt efteråt kände jag en sådan ångest över att ha visat känslor att jag svimmade på isen. Jag vaknade av att små barn med galler för ansiktet stod lutade över mig och undrade vad som hänt. Dessutom fick jag alltid höra att jag var dålig på att skriva. Jag är verkligen inte den som var bra på att bolla med ord när jag var femton.

Varför började du skriva låtar då?

– Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig. Mamma är från Finland, så finska är mitt förstaspråk. Hon och jag promenerade ofta med min lillasyster genom Norrköping. När vi kom utanför dörren sa jag »Nyt voit olla hiljaa nyt alkaa pitkä laulun«, som betyder »Nu får du vara tyst, nu börjar den långa sången«. Så sjöng jag på finska om allt jag såg utmed vägen: »Den röda bilen … står framför staketet … och bakom staketet … går en gubbe … gubben har en keps … och den är gul.« Det är väl ungefär så jag gör fortfarande – utgår från mig själv och sjunger om allt som händer omkring mig.

När du sedan spelade med Laakso sjöng du också på ­finska. Är det stor skillnad mot att skriva på svenska, som du gör nu?

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?