Så det blev en opera om Paolo Macchiarini till slut?
– Inte bara Macchiarini! Det är en fri fantasi, fiktion. Egentligen började jag och tonsättaren Paula af Malmborg Ward att prata om svindlare efter att vi gjort Ärret på Vadstena-Akademien 2004. Den var baserad på Michail Bulgakovs kortroman En hunds hjärta, som innehåller en svindlande bifigur. Under flera år förde vi en dialog om temat, sedan dök den här händelsen med Macchiarini upp. Jag följde rapporteringen väldigt tätt. Det är fascinerande att vi har så hög beredskap för att ge oss hän åt lögnen, att vi låter oss duperas så lätt.
Vill vi bli lurade?
– Vi lever ju i en tid där alla sanningar verkar vara relativa. Ta bara klimatfrågan, där vi själva upplever extremvädret, ändå fortsätter politiker att blunda för det. Det verkar inte finnas någon gräns för vad som kan bortförklaras längre. Operan heter inte Mytomanen utan Mytomania, eftersom den handlar om vår längtan efter kickar och vår vilja att verkligheten ska vara mycket bättre och större än den är. Sanningen är i jämförelse oglamourös och tråkig. Jag tänker att svindlare på ett sätt är skådespelare som bara tar vara på våra önskningar och vår längtan.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Samtal
Du har väl inte missat?
