Ingen känner till Johan Karlgren, alla känner Pappas Pärlor. Vad var det som hände?
– Sommaren 2007 bestämde jag och Maria, då min fästmö och numera min fru, att vi skulle kliva in i varandras tankevärldar för att lära känna varandra lite bättre. Hon fick Zelda-spelet The Minish Cap till Gameboy av mig, jag fick Nina Björks Under det rosa täcket av henne. Så medan hon hade en rolig sommar med Zelda fick jag mitt livs första feministiska uppvaknande. Det var verkligen det. Jag kom från en rätt grabbig skejtarbakgrund, och även om jag kanske inte var någon kvinnohatare var det ändå en rejäl ögonöppnare.
Er yngsta dotter fick senare namnet Zelda, det går liksom att begripa, men var kom pärlplattorna in?
– Vi ville implementera normkritik i vår uppfostran, att barnen med egna ögon skulle få se att vem som helst kan göra vad som helst, oavsett kön. Så Maria fick såga och snickra med barnen, jag fick sy och pyssla. När Zelda var nio hittade hon och jag pärlplattandet som en grej vi båda tyckte om. Jag har en video där Zelda säger att hon älskar att pärla och ska göra det hela livet. Sex månader senare hade hon tröttnat, men då hade det redan blivit mitt jobb. Och här är vi.
Du har 150 000 följare på Instagram och växer snabbt på Tiktok. Hur funkar det, använder du sociala medier för att marknadsföra din konst?
– Utan sociala medier hade det här aldrig blivit av. Min brorsa hade i flera år tjatat på mig att starta ett Instakonto, men jag såg inte vitsen. När jag och Zelda började pärla tyckte jag plötsligt att formatet passade, Instagram var bilder och vi gjorde ju nåt man skulle titta på. Första inlägget var en grej Zelda hade pärlat, och hon hittade på namnet Pappas Pärlor också. Sedan gick det snabbt, plötsligt drog jag in 20 000 på en helg på Skänninge marknad och höjde priset på mina pärlade blommor från 100 till 200 kronor. Då var det ju inte glasspengar längre. Instakontot växte, och sedan ringde SVT och plötsligt satt jag i morgonsoffan och pärlade medan Magdalena Andersson och Anna Kindberg Batra kollade på i direktsändning. Så sociala medier och mitt konstnärskap har levt och vuxit i symbios, det ena finns inte utan det andra. Det är på gott och ont, nu är det inte längre bilder utan korta videor på Instagram och Tiktok som gäller, för det är vad deras algoritmer betonar. Jag kan tycka vad jag vill om det, det är bara att haka på.
Du säger »konstnärskap«. När började du tänka på ditt pärlande som just det? Det känns ganska anspråksfullt.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Samtal
- Konst & scen