»Sociala medier är bra på högerextremism«

I boken Internet är trasigt, som Karin Pettersson skrivit tillsammans med Martin Gelin, får vi förklaringen till att nätet numera känns som ett träsk av hat och desinformation.

När pajade internet?

– Det går inte att säga en specifik tidpunkt. Men i boken försöker vi beskriva utvecklingen: från den positiva idén att tekniken skulle vara en möjliggörare för fördjupad demokrati, till att den till slut blev något helt annat. Jag tänkte själv att internet och sociala medier skulle förnya journalistiken, politiken och samhället på ett spännande sätt. Men under åren på Aftonbladets ledarredaktion upplevde jag att det gradvis, och stadigt, började gå sämre för det offentliga samtalet. Nivån på aggression, för att inte tala om hot och hat, blev hela tiden värre. Sedan fick jag ett stipendieår i USA och pluggade journalistik, politik och teknik på Harvard och MIT. Jag träffade ledande experter och gjorde ett eget studieprojekt på området där jag samlade nog med kunskap för att göra en egen analys. Jag förstod lite mer hur saker och ting hänger ihop.

I boken fokuserar ni på Google, Facebook och Twitter. Hur kan man förklara deras utveckling från demokratins frälsare till dess banemän?

Annons

– Det var absolut inte förutbestämt att internet skulle utvecklas på det här viset. Men när Google och Facebook beslutade sig för en annonsfinansierad modell inleddes utvecklingen mot en uppmärksamhetsekonomi, där du som användare av tjänsten inte är kund, utan själva produkten. Din uppmärksamhet säljs vidare till annonsörer. Automatiserade algoritmer analyserar vad som håller människor engagerade – vilket är material som skapar starka känslor som vrede och upprördhet. Det i sin tur gör att känsloladdat material premieras. När då två miljarder människor använder Facebook skapas en ny offentlighet, som inte styrs av vad som är sant och relevant – utan av vad som gör människor engagerade, vad som får dem att komma tillbaka till plattformen, vad som säljer annonser. Det har fått oförutsedda effekter som är väldigt skadliga.

Som vadå?

– Vi lever i en tid där det finns politiska krafter som drivs av hat och vrede. Tillsammans med den nya typ av offentlighet som – visserligen oavsiktligt och oplanerat – eldar på samma känslor, skapas en explosiv kombination. Att högerextremismen fått ett sådant uppsving beror på många saker. Men det är inte så, som ofta sägs, att deras anhängare är så bra på sociala medier, snarare att sociala medier är så bra på högerextremism. Den här logiken har fått än allvarligare konsekvenser runt om i världen. I Burma har både Amnesty och FN pekat på sociala medier som en avgörande katalysator för folkfördrivningen och mördandet av rohingyamuslimer. På Sri Lanka har sociala medier skapat mobbar mot muslimer. Liknande exempel kan ses på många ställen i världen.

Internet är trasigt

Karin Pettersson och Martin Gelin har intervjuat professorer, experter och människor i techbranschen för att förklara hur internet har gått från att vara demokratins hopp till att bli dess största hot. Med fokus på Google, Facebook och Twitter visar de hur branschens ekonomiska beslut, naivitet och ovilja att ta ansvar har lett till journalistikens avveckling, högerextremismens frammarsch och till och med etnisk rensning.

Ni beskriver också hur sociala medier har blivit ett effektivt verktyg för auktoritära ledare.

– Det där är väldigt intressant, för tänk på hur vi såg på sociala medier under arabiska våren. Det var nästan som en förälskelse – sociala medier kunde vara en drivkraft för demokratirörelser och antiauktoritära krafter. Men sedan lärde sig makthavare, diktatorer och tyranner att bemästra sociala medier och göra dem till sina. I Erdogans Turkiet har framför allt Twitter blivit ett verktyg för övervakning och repression. Genom en statlig trollarmé undergräver han förtroendet för journalister, aktivister och kritiker. Och Twitter går staten till mötes genom att göra misshagliga konton oläsliga för turkiska användare. Det är priset de får betala för att inte stängas ner helt – vilket kanske i och för sig varit ännu värre för aktivisterna. I Filippinerna har president Duterte tydligt och målmedvetet använt sig av samma sorts trollarméer. Där har skett en tydlig scenförändring. För bara några år sedan var den oberoende journalistiken högt ansedd av befolkningen – en viktig motkraft till korrumperade politiker. Men på kort tid är journalistiken tillbakapressad och misstänkliggjord.

Gör de olika plattformarna något åt det här?

– Facebook drar sig för att ta ansvar för innehållet på sin plattform, de hävdar att de är en neutral spelare och vill inte vara publicister. Dels är det där inte sant, de har alltid haft regler för vilket material som får publiceras, dels är det inte hållbart att inte ta ansvar nu när de är en så stor del av den offentliga infrastrukturen.

Varför vill de inte ta ansvar?

– För att det är svårt. Det är inte lätt att hantera yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Om de hade sett och tagit tag i sin roll i Burma, vad skulle de då göra i Sri Lanka eller på Filippinerna? Det vill man så klart slippa. Dessutom är de vinstdrivande företag som skulle behöva anställa en massa folk, vilket kostar pengar. Men nu förs det i alla fall en diskussion om att det krävs regleringar för de här företagen.

Det är svårt att reglera internet utan att rucka på yttrandefriheten.

– Hittills har företagen haft det alldeles för lätt. Men nu kommer en lagstiftning i Tyskland som ska reglera Facebooks hantering av hot och hat. I Frankrike är en jättedålig lagstiftning kring sociala medier på gång, som jag är väldigt kritisk till. Men diskussionen är nödvändig. Det kan inte vara upp till två företag att bestämma hur vår offentlighet ska fungera. Det måste vi göra tillsammans, även om det är jobbigt.

Finns det ett stöd för regleringar?

– Det är möjligt. Vi har intervjuat ledande forskare, experter och människor som själva jobbar på teknikbolag och det är därifrån kärnan av kritik kommer. Det pågår en ganska kraftig techlash just nu. Förr handlade reportage från Silicon Valley om: »Kolla vilken cool ny produkt!« Nu har det varit en ström av negativa nyheter: Cambridge Analytica, kongressförhör om hur Facebook möjliggjort spridandet av rysk propaganda inför valet, att jättarna i Silicon Valley motverkar konkurrens. Vi pratar med ekonomer som beskriver att det inte startats så få nya företag i USA på flera decennier, och många hävdar att det beror på att techbranschen i stort sett är ett oligopol. Så fort det dyker upp nya idéer köper de stora företagen upp dess upphovsmakare för att undvika konkurrens. Nu synliggör äntligen journalister sådana här problem och gör en nyanserad bevakning av hur techbranschen påverkar vår långsiktiga ekonomi och politik. Medierna har haft en alldeles för godtrogen inställning till de här företagen.

Annons

Hur då?

– I Sverige betraktas det fortfarande som någonting som sker i USA, och som inte riktigt är vår angelägenhet. Vilket naturligtvis inte stämmer. Det finns en stor naivitet. Som att journalister helt oreflekterat plockar upp nyheter från Twitter och gör löpsedlar av dem. Sociala medier är inte neutrala plattformar. Har du pengar, kunskap eller en trollarmé, så kan du lätt få saker att trenda. Det har blivit väldigt enkelt att manipulera offentligheten.

Karin Pettersson

Bakgrund: Utbildade sig till ekonom och var sedan med och startade tidskriften Fokus. Hon har haft flera uppdrag för Socialdemokraterna, bland annat som kommunikationschef. Var politisk chefredaktör på Aftonbladet 2010–2018.

r nu: Jobbar som Director of Public Policy på Schibstedkoncernen, där hon bland annat har hand  om tredjepartsrelationerna med Facebook och  Google.

Övrigt: Hon var den nionde mäktigaste kvinnliga twittraren enligt Twitterbarometern 2016. Har i skrivande stund 73 700 följare.

Har arbetet med boken påverkat ditt användande av sociala medier?

– Ja, hemma har vi nu totalt telefonstopp mellan sex och åtta på kvällen. Efter research till boken har jag raderat min dotters Youtube-app. Jag använder Twitter och Facebook i jobbet, men mycket mindre i dag. I somras tog jag bort Twitter-appen från min mobil och loggade ut. Det var så skönt att slippa bli störd i mina egna tankar hela tiden. Och att slippa bli irriterad på alla idioter.