»Varningarna kommer för sent«

På en mängd europeiska musikfestivaler finns små labb där besökare kan lämna in sina droger för att testa deras styrka och renhetsgrad. Nicklas Kartengren vill ta konceptet till Sverige.

Lycka till!

– Jo, så tänkte jag också när jag först fick den här idén. Men mycket har hänt i Sverige de senaste åren. Krasst kan man säga att den svenska narkotikapolitiken har lett till att färre människor testar droger men att fler människor dör. För att komma till rätta med dödligheten har man gjort en utredning med ett antal förslag. Ett av dem är at man ska utreda ett varningssystem. Och drugchecking skulle kunna bidra med viktigt kunskap där. Efter att ha pratat med ett antal människor tror jag inte alls att det här är orimligt. Jag tror till och med att det är rimligt inom en snar framtid.

Vad innebär drugchecking?

Annons

– Det är svårt att översätta till svenska – drogtester klingar inte så bra. Men det är precis vad det är: man testar kvaliteten på sina droger. I länder som Holland, Spanien och Belgien finns det sedan 90-talet ställen dit man lämnar in eller skickar sina droger, och i Storbritannien finns organisationen The Loop som testar droger på festivaler.

Vilka är fördelarna?

– Man kan snabbt upptäcka om det finns jättestarka eller orena droger i omlopp. I Sverige är det polisen som testar substanser som kommer in. Nyligen släppte de ett pressmeddelande om att de beslagtagit Xanax-tabletter som innehöll fentanyl, och alltså var dödliga. Samma sak hände efter att en tjej dött av en viss sorts ecstasy på en fest i Stockholm. Varningarna sprids i brukarkretsar men kommer för sällan, och ofta för sent.

De som lämnar in till The Loop får svar direkt?

– Ja, under festivalen. Och så får de föra ett samtal om sin hälsa och sin drogkonsumtion. Många som får veta vad deras tabletter innehåller väljer att ta mindre. Så utöver en bra bild av drogmarknaden leder projektet till en kontakt med unga vuxna som kanske inte går till sjukvården och berättar om sina problem. Grundprincipen är fortfarande att det säkraste sättet att ta droger är att inte ta dem alls, men eftersom många ändå väljer att utsätta sig för den risken så ska de vara så välinformerade som möjligt.

Hur går det ihop med den svenska idén om ett narkotikafritt samhälle?

– Jag har sagt från början att om det här ska göras så ska det göras inom rådande lagstiftning. Det är en förutsättning.

Till skillnad från i flera andra europeiska länder är innehav för eget bruk olagligt i Sverige, så en person som lämnar in substanser …

– … skulle begå ett brott, ja. Det är en av de saker vi måste titta på. Utomlands har de hittat lokala lösningar genom att till exempel samarbeta med polisen på festivaler, som då gör ett undantag. I Spanien finns två stationära drugchecking-faciliteter. Polisen kollar inte post som skickas till de adresserna. I andra länder har man kommit överens om att det handlar om så små mängder att det klassas som forskningssubstanser.

Du har bland annat drivit behandlingshem, skrivit utbildningsmaterial och jobbat för Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Vad anser dina gamla kollegor om det här?

– Vi får väl se. Jag är också skolad i ett visst sätt att tänka kring alkohol- och narkotikapolitik. Och drugchecking passar inte in där. Men det är ett problem att alla som presenterar skadereducerande åtgärder anklagas för att vara drogliberala. Jag tycker att debatten i Sverige är snäv. Vi borde lära oss mer av andra länder och inspireras av deras insatser.

Du har startat organisationen Club Health Sweden och vill vara på plats på Summerburst i juni. Vad ska ni göra där?

– Det kommer inte att handla om drugchecking – det ligger längre fram – utan vi ska vara där och föra en dialog om tryggt festande, med ett icke-dömande tilltal som fortfarande är ganska ovanligt i Sverige.

Annons