Ängslig. »Folk i min närhet har sagt: ›Veronica, folk har fattat att du gör saker själv. Det är ingen som tror att du är en produkt.‹ Men jag är ändå lite orolig över att folk ska tro det.«

Veronica Maggio om att fly

Med fyra album har hon erövrat positionen som en av ­Sveriges största artister. Så varför har hon lämnat alla sina ­samarbetspartners bakom sig?

Du skulle egent­ligen ha gjort ditt nya album med ­Christian Walz, som också producerade Satan i gatan. Vad var det som hände?

– Efter att första singeln Jag kommer släpptes började jag spela live direkt. Jag hade fått barn bara några månader tidigare. Så när skivan var klar hann jag och Christian knappt ses. Allt höll på att haverera: jag hade inte tid för mina vänner, jag lovade saker jag inte höll. Jag var bitter på allt och alla. Ingen tyckte att jag gjorde det jag skulle, och ändå tyckte jag att jag använde 110 procent av min mänskliga förmåga. Jag försökte kräva av mig själv att jag skulle klara allting: vara en bra mamma, vara bra live, vara bra i mitt för­hållande, vara en bra kompis, vara en bra dotter. Samtidigt var jag väldigt fixerad vid att jag inte fick bli förändrad bara för att det gick så bra med albumet – att det var larvigt och fult. Jag kommer ihåg att jag mot slutet tänkte att jag skulle ta en paus i tio år, för att jag var så trött och utbränd. Istället tog jag en tvåveckorssemester, gav mig själv en örfil och sa: »Nu ska du in i studion igen!«

Så du och Christian åkte till New York.


Prenumerera på Filter för 39 kronor per månad!

Tidning i brevlådan. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto