Ängslig. »Folk i min närhet har sagt: ›Veronica, folk har fattat att du gör saker själv. Det är ingen som tror att du är en produkt.‹ Men jag är ändå lite orolig över att folk ska tro det.«

Veronica Maggio om att fly

Med fyra album har hon erövrat positionen som en av ­Sveriges största artister. Så varför har hon lämnat alla sina ­samarbetspartners bakom sig?

Du skulle egent­ligen ha gjort ditt nya album med ­Christian Walz, som också producerade Satan i gatan. Vad var det som hände?

– Efter att första singeln Jag kommer släpptes började jag spela live direkt. Jag hade fått barn bara några månader tidigare. Så när skivan var klar hann jag och Christian knappt ses. Allt höll på att haverera: jag hade inte tid för mina vänner, jag lovade saker jag inte höll. Jag var bitter på allt och alla. Ingen tyckte att jag gjorde det jag skulle, och ändå tyckte jag att jag använde 110 procent av min mänskliga förmåga. Jag försökte kräva av mig själv att jag skulle klara allting: vara en bra mamma, vara bra live, vara bra i mitt för­hållande, vara en bra kompis, vara en bra dotter. Samtidigt var jag väldigt fixerad vid att jag inte fick bli förändrad bara för att det gick så bra med albumet – att det var larvigt och fult. Jag kommer ihåg att jag mot slutet tänkte att jag skulle ta en paus i tio år, för att jag var så trött och utbränd. Istället tog jag en tvåveckorssemester, gav mig själv en örfil och sa: »Nu ska du in i studion igen!«

Så du och Christian åkte till New York.

Annons

– Vi hade hyrt en studio mitt på Manhattan där vi tänkte skapa dygnet runt. Men vi använde den bara två gånger under den dryga vecka vi var där. Jag kände mig mindre och mindre sugen på att fortsätta. Christian var redo för det långt tidigare än vad jag var. Han hade redan börjat skriva musik, och till och med gjort små textidéer på svenska, vilket han inte gjorde på förra skivan. Han trodde att han hade kommit in i mitt huvud och visste vad jag ville göra. Men jag kände att han föregick mig, och det var tydligen inte så populärt i min värld just då. Jag var ganska oskön och otrevlig. Jag hann inte komma fram till vad jag ville göra med nästa skiva, eftersom han redan hade börjat planera. Det var bara för att vara snäll och effektiv, och för att han var peppad. Men eftersom jag redan hade erfarenheter av att vara styrd från min debutskiva, då jag var väldigt producerad och varje dag försökte göra som jag blev tillsagd, kändes det som: »Okej, ska det här börja om nu?«

Hur tog det slut till sist med Christian Walz?

– Vi skrev faktiskt en låt som är med på den nya skivan, och en som blev ett bonusspår. Men jag kunde inte vara ärlig mot honom, för jag visste att det skulle såra honom, samtidigt som jag visste att jag gjorde det värre genom att låta honom jobba i onödan. Jag sa inte åt honom att jobba, men inte att inte jobba heller. Det var som att göra slut på högstadiet, när man bara låter det rinna ut i sanden. Väldigt omoget. Christian fortsatte säga till folk att han skulle göra en skiva med mig, fastän han nog visste. När det väl kom fram bagatelliserade jag hela grejen.

Istället blev det Salem Al Fakir. Varför då?


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?