Erfaren. »Under min utbildning till kon­servator fick jag montera ett djur. Det var döläskigt. Jag fick en överkörd ekorrhona med kött och ben i sig, som luktade lik. Jag har den fortfarande hemma, nu är den väldigt söt där den sitter på sin pinne.«

»Vi blev tårögda, för det var så vackert«

Hon har doktorerat i bevaringsprocesser och är ansvarig för 15 000 m­onterade däggdjur och fåglar på Malmö Museer. Det är inte alltid så lätt.

När började du intressera dig för djur?

– Jag brukade släpa hem skadade djur och fåglar redan som barn och har säkert 20 stycken begravda i min pappas trädgård. En gång hade min brors undulat dött och låg i soptunnan när jag kom hem från skolan. Jag gav den hjärt- och lungräddning, den piggnade till och levde i flera år efter det. När jag var runt sju fick jag och min kompis höra att fiskmåsbeståndet skulle skjutas av i närheten. Mitt i natten tog vi hans pappas motorbåt, åkte till Saltholmen med några kartonger och samlade ihop så många ungar vi kunde. Vi behöll en var och delade ut resten till kompisar. De flesta klarade sig, men min dog.

Hur gick du från att rädda djur till att arbeta med döda djur?


Prova Filter i två månader för 19 kronor!

Därefter 39 kronor/månad. Avsluta när du vill.

Beställ här

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto