Erfaren. »Under min utbildning till kon­servator fick jag montera ett djur. Det var döläskigt. Jag fick en överkörd ekorrhona med kött och ben i sig, som luktade lik. Jag har den fortfarande hemma, nu är den väldigt söt där den sitter på sin pinne.«

»Vi blev tårögda, för det var så vackert«

Hon har doktorerat i bevaringsprocesser och är ansvarig för 15 000 m­onterade däggdjur och fåglar på Malmö Museer. Det är inte alltid så lätt.

När började du intressera dig för djur?

– Jag brukade släpa hem skadade djur och fåglar redan som barn och har säkert 20 stycken begravda i min pappas trädgård. En gång hade min brors undulat dött och låg i soptunnan när jag kom hem från skolan. Jag gav den hjärt- och lungräddning, den piggnade till och levde i flera år efter det. När jag var runt sju fick jag och min kompis höra att fiskmåsbeståndet skulle skjutas av i närheten. Mitt i natten tog vi hans pappas motorbåt, åkte till Saltholmen med några kartonger och samlade ihop så många ungar vi kunde. Vi behöll en var och delade ut resten till kompisar. De flesta klarade sig, men min dog.

Hur gick du från att rädda djur till att arbeta med döda djur?

Annons

– Jag har en slingrig yrkeskarriä­r. Jag började som tandtekniker, tröttnade på det och gick på konstskolor, men ville åt det naturvetenskapliga hållet och läste in matte och kemi. Efter en utbildning till geologisk konservator doktorerade jag i bevaringsprocesser. Om somrarna jobbade jag extra på museet och en dag sökte jag en ledig konservatorstjänst.

Att hantera döda djur – vissa av dem utrotningshotade – är inte okontroversiellt. Hur tänker du kring detta?

– Nästan alla djur på Malmö Museer har dödats – de har inte hittats självdöda – och det finns många exemplar i samlingarna som man inte får skaffa i dag. Moderna museer har sitt ursprung hos 1500- och 1600-talets intellektuella elit och renässansfurstarnas kuriosakabinett. Principen var att samla – helst från främmande länder. Men de uppstoppade djuren var också ett sätt för allmänheten att studera djur och fåglar på nära håll, vilket var omöjligt innan film och TV kom. En annan aspekt är nyttan av dokumentation, du kan till exempel få ut prover på miljögifter över tid.

Malmö Museer var själva inblandade i en kontrovers ­gällande ett lejon.

– Jag och en fotograf åkte till en äldre storviltsjägares samling, en villa fullproppad med upp­stoppade djur. Det tog oss 14 dagar att dokumentera allt, men det slutade med att vi bara köpte in ett svartmanigt lejon. Lejonet användes i en utställning om vår syn på djur och natur, där vi bland annat frågade publiken om det skulle vara rätt av museet att även köpa in en afrikansk buffel för att få en komplett The Big Five. Då blev det liv i luckan, även kring lejonet – uppstoppade djur, speciellt stora däggdjur, kan väcka väldigt starka känslor.

Finns det några djur du verkligen skulle vilja ha in i samlingarna?

– Jag blev en gång uppringd av förvaltaren till en storviltsjägare som blivit sjuk. Samlingen var helt fantastisk, uppställd i flygeln till en stor gård. Ett rum innehöll bland annat en elefant centralt placerad på ett podium, med antiloper i språng på vardera sidan, inklusive ljud och ljus. Både jag och fotografen blev tårögda eftersom det var så vackert – om man bortser från detaljen att någon suttit ute i bushen och väntat med ett gevär … Det var superkvalitet på djuren och de var väldigt verklighetstroget monterade, men dokumenten kring jakttillfällena hade förkommit och då kunde vi inte ta emot eller köpa in något.

Det verkar finnas en del skumma affärer i den här branschen. Har du själv råkat ut för något?

– En gång kom det en man med en skalle från ett kattdjur. Han ville få den artbestämd, men varken jag eller mina kollegor kunde hjälpa honom. Något år senare blev jag kontaktad av Åklagarmyndigheten. Det visade sig att personen i fråga var anklagad för att ha handlat med A-listade djur på nätet, att han saknade CITES-handlingar, som reglerar handeln med utrotningshotade arter, och att det rent allmänt är förbjudet med kommersiell handel av den typen av listade djur. Det var på vippen att jag fick vittna i domstol. Numera för jag rigorösa anteckningar när någon kontaktar mig.