Nyheter. I snitt har varje Bruce ­Springsteen-besök genererat 14 sidor i Aftonbladet och 18 sidor i Expressen.

»Den stora rocken Bruce«

Hur har kvällstidningarna lyckats skriva 510 sidor om Bruce Springsteens 26 konserter i Sverige?

Sommaren 2003 fick en vän i Göteborg besök av sin kusin från Los Angeles. När kusinen bläddrade igenom morgontidningarna och gick runt i staden gjorde han en iakttagelse som förbryllade honom. Alla löpsedlar pryddes av samma person. Aftonbladet lanserade en specialtidning med titeln »Springsteen är äntligen här!« trots att det bara gått åtta månader sedan artisten senast spelade i Sverige. Det spekulerades i om han skulle fira svensk midsommar. E Street Bands gitarrist Steven van Zandt uppmanades att ge sina omdömen om Sahara Hotnights, Hives och Soundtrack of Our Lives, den andra gitarristen Nils Lofgrens svenska rötter framhölls, och ett artigt uttalande från saxofonisten Clarence Clemons blev rubriken: »Jag vill flytta till Sverige.« Aftonbladet rapporterade till och med ryktet att Springsteen skulle passa på att sjunga nationalsången under Gais-Qviding eftersom han »håller på Gais«.

I samma tidningar kunde man läsa prognoser om »Springsteen-vädret« och intervjuer där folkkära kändisar satte ord på sin unika relation till Bruce Springsteens musik: »Bruce är skön«, förklarade Lasse Kronér. »Han har fötterna på jorden. Jag hoppas att han spelar allt förutom Human Touch

– Vad handlar det här om? frågade den amerikanska kusinen. Bruce Springsteen från New Jersey spelar och tidningarna behandlar det som om ett krig hade brutit ut.

Annons

Min vän visste inte vad han skulle svara, men faktum är att kusinen satte fingret på en egenhet med svensk journalistik: Det finns ytterst få begränsningar för hur många spaltmeter de svenska kvällstidningarna viker åt Bruce Springsteen när chansen ges.

I samband med de två konserterna på Ullevi 2003 handlade 32 sidor i Aftonbladet om Bruce Springsteen. I Expressen dominerade han 53 sidor.

 

Den här nationella egendomligheten har gamla anor. En konsert inför 2 000 människor på Konserthuset i Stockholm hade i vanliga fall genererat några mindre artiklar på tidningarnas nöjessidor, men den 21 november 1975 pryddes Expressens förstasida av en bild på en skäggig 26-åring från Freehold i New Jersey under rubriken: »Bruce i stan!« Dagen därpå konstaterade Aftonbladets Tommy Rander: »Konserten i går var definitivt en av de bästa som någonsin hållits när det gäller rock.« Bruce Springsteen hade precis släppt Born To Run och gjorde sin första turné utanför USA. I likhet med de flesta av sina kollegor var Rander upprymd över att få se och höra något som skilde sig från resten av 70-talets kommersiella rockmusik: »Att uppleva musiker som fullständigt älskar att spela är vi ovana vid. Man blir helt omtumlad.«

När Springsteen nästa gång uppträdde i Sverige sex år senare hade skivan The River gjort honom till en riktig världsstjärna, men bevakningen präglades fortfarande av fascination för musiken. Erik Hörnfeldt förebrådde sig själv i Expressen: »Det känns både dumt och korkat att säga att fredagens konsert på Johanneshovs Isstadion var det absolut bästa jag någonsin sett. Men det var det.«

Kring Ullevi-konserterna 1985 hände något med bevakningen.  Över ett uppslag i Aftonbladet demonstrerade en ung man med len hy och fluffigt hår »Springsteen-modet«: jeansjacka, kortärmad flanellskjorta och randig t-shirt med avklippta ärmar. Expressen följde med Springsteen till Slobo’s gym på Alfhemsgatan, där han »tränade bodybuilding«. Aftonbladet intervjuade Julianne Springsteen om hennes »liv med Bruce«. Båda tidningarna följde med på parets kvällsutflykt till Långedrag där de satt på samma klippa som David Bowie hade besökt i samband med sin Göteborgskonsert två år tidigare. Från konserterna på Ullevi gjordes vimmelreportage i publiken. Aftonbladet noterade, under en bild på Ulf Lundell, att »vår egen Bruce också var där«.

Dagen därpå släpptes den första svenska bilagan i sitt slag: Springsteen-Expressen.

I våras tog jag hissen ner till tidningsarkivet i källaren på Kungliga Biblioteket för att läsa allt Expressen och Aftonbladet skrivit om Springsteens konserter i Sverige. Jag hade räknat med att det skulle gå på en eftermiddag, men det dröjde tre dagar innan jag kom tillbaka till redaktionen, med en pappersbunt som vägde 2,6 kilo. Jag hade förbrukat kopieringskort för 600 kronor och lärt känna flera av de släktforskande farbröderna och privatspanarna som tillbringar sina liv bland de dammiga mikrofilmerna.

I en av de fem specialbilagor som Expressen gjort om Springsteen skrev Anders Nunstedt, i en ledare som inleds »Welcome to Sweden, boss!«, att det »är en av de mest självklara bilagor vi gett ut«. Efter att ha räknat artiklarna i pappershögen och sorterat in dem i olika kategorier var det lätt att förstå vad Nunstedt menade.

En stor del av bevakningen har bestått av återvunna gamla texter och bilder. Listor med recensioner av tidigare konserter, recensioner av alla skivor, texter om vad bandet gjort under sina tidigare Sverige­besök… Sedan 1985 är det nästan bara männen i byline­rutorna som bytts ut.

Även de nyproducerade artiklarna har följt beprövade grepp. Nere i bibliotekets källare läste jag 189 enkätsvar om svenska kändisars relation till Springsteen och 27 texter med vinkeln »Så festade bandet i natt«. Den ambitiösaste artikeln i den här genren är Aftonbladets text från 2008, »Det här handlade Little Steven på Seven Eleven i natt«, där man kan läsa att Steven van Zandt efter ett besök på klubben Magnus & Magnus i Göteborg köpte en varmkorv med senap, en påse svenska lättsaltade lantchips, två muffins och ett nummer av rocktidningen Mojo.

I Expressen såg jag elva fotografier av Springsteen på en svensk flygplats, följda av varianter på formuleringen »Bossen har landat«, »The Boss is back« eller »Välkommen Bruce«. Nästan lika många gånger har några pratminus på vägen tillbaka till flygplatsen genererat artiklar om att han »älskar Sverige« och förhoppningsvis kommer tillbaka snart. I en intervju från 2005 ställde Aftonbladet frågan: »Varför har du inte skaffat sommarhus här tidigare?« Det diplomatiska svaret att »det är underbart vackert här« ledde till scoopet: »Nu funderar bossen på att köpa ett hus i Sverige.«

Även rubrikerna till konsert­recensionerna visade sig vara varianter på samma omdömen, ofta riktade direkt till artisten: »Tack, Bruce«, »Du är störst, Springsteen«, »Där satt den, Bossen«, »Makalöst, Bossen«, »Vilket sväng, Bruce« eller »Vilket hjärta, Bossen!«

Efter att ha läst ordvitsen »Stockholm blev Boss-ton« mer än en gång var det uppfriskande att identifiera några av de få grepp som aldrig återanvänts. Till dem hör Aftonbladets sagopastischrubrik »Den stora rocken Bruce« från 1988 och det öppna brev som Mona Sahlin skrev på Expressens kultursida 2002: »Hej Bruce, vi har aldrig träffats men det känns som om jag känner dej sedan många år. […] Det är ju ett speciellt förhållande mellan dej och Sverige. Känner du det så själv? Jag menar, du har ju återvänt hit så många gånger och alltid så ställer vi svenskar oss i kö och bara väntar… ja på vad då? […] Stora kramar från Mona Sahlin«

I juli gör Bruce Springsteen två nya konserter på Ullevi. När de knappt 150 000 biljetterna släpptes i fjol sålde de slut på några timmar.

Annons

På redaktionerna började man planera bevakningen omedelbart.

Kartläggningen av alla tidigare artiklar visar att det är sannolikt att en recension av världs­premiären kommer att följas av recensioner av samtliga skivor och Sverigekonserter, prognoser för »Springsteen-vädret« följt av krönikor om Springsteen-minnen, en »Bossen har landat«-artikel från flygplatsen, några artiklar om hans kärlek till Sverige, samt recensioner från konserterna som får 4 eller 5 i betyg och rubrikerna »Briljant, Bruce«, »Strålande, Springsteen« och »Bruce bäst – igen«.

Expressens nöjeschef Kaj Anders Nilsson vill dock inte avslöja sina planer.

– Jag skulle gärna berätta mer, men vi gör aldrig det av konkurrensskäl. Det handlar om att hitta nya vinklar och bilder. Men jag kan inte avslöja hur många reportrar vi kommer att sätta på det här, eller vad de kommer att göra.

Ni har hållit på med det här sedan 1975, och har skrivit i snitt 18 sidor om varje Springsteen­besök. Är det rimligt?

– Jag har inte själv jobbat med det här i 37 år, men han är den enda artisten som säljer ut över 100 000 biljetter på några minuter. Det finns ett intresse för det här.