En dag dök ett stort och spännande paket upp på kontoret, adresserat till vår systertidning Hunger. Lystna blickar följde hur redaktören öppnade försändelsen och fiskade upp innehållet: ett antal rektangulära förpackningar och ett tillhörande reklamblad. Det svenska företaget Go Green hade lanserat en ny produkt. Vi läste på paketet: »Grytbas. Indian Masala. Just add beef!« och konstaterade att de vänt sig till fel tidning.
Få saker kan reta en språkmedveten människa så mycket som omotiverade engelska uttryck. Med tanke på att de inte valt att kalla sina kikärter för »chickpeas« eller rostade solroskärnor för »roasted sunflower seeds« kan man anta att de vid införandet av sin nya grytbas kände ett oemotståndligt behov av att upplevas som lite tuffa och internationella. Go Green är inte ensamma om att känna så.
Under en rundtur i min vanliga mataffär hittar jag till exempel »Balance Yoghurt« och »Immune Filmjölk« ur Arlas nya Wellnessserie i kyldisken, och Santa Marias »Heat Spice and Shake Corn Chips« bland tacoprodukterna. På en annan hylla hittar jag Renée Voltaires »Raw Kakao & Chai Risproteinmix«. I mindre stil förklaras användningsområdet: »Superboost for you. Till power food, smoothies och energibars.«
Anglicismerna är bara grädden på ett gigantiskt mos av lökig läsning på förpackningar. Flingpaketen borde till exempel ha stor potential att göra sina kunder glada med bra texter, både genom sin storlek och genom det faktum att de ofta står framme på köksbordet. Ändå hör de till lågvattenmärkena. På Kellogg’s K-specials baksida täcks halva paketet av en lycklig kvinna med en skål flingor i händerna. Texten: en platt harang om fibrer och goda vanor.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Snabbläsning
- Samhälle
