»Folk har blivit kvar där uppe i fyra dagar utan mat«

»Jag promenerade in på polisstationen i Kiruna och anmälde mig som fjällräddare år 2006. Jag jobbar som brandman till vardags, vill hjälpa människor och tycker om att vara ute i skog och fjäll. Fjällräddningarna har ökat på senare år. Hos oss märktes en drastisk ökning för några år sedan. Efter varje insats går vi igenom händelsen. Då kom snacket: ›Det är hårt tryck, vi får mer att göra.‹

Det absolut mest onödiga är när folk vill bestiga Kebnekaise med för dålig utrustning – jag har mött människor på väg upp till toppen med shorts, gympadojor och en liten skolryggsäck. Det är helt oacceptabelt. Vädret kan slå om blixtsnabbt vid Kebnekaise. Sommartid kan det vara snöstorm, regn och dimma. Då är det lätt att tappa bort sig. Det är ingen vandringsled upp till toppen, utan man får följa stigar som tidigare vandrare trampat upp.

Man måste tänka på sin egen säkerhet, men framför allt barnens. Det är absolut inget fel att ta med sina barn – om man har rätt utrustning. För två somrar sedan gick en pappa med tre barn i åldrarna åtta till fjorton upp på Kebnekaise i fint väder. Sedan slog det om. Det var nollgradigt, snöblandat regn och dimma. De hade tunna regnkläder och kunde inte se någonting. Trötta, frusna och hungriga larmade de oss. Vi kom med helikopter. Från helikopterplatsen tog det en timme att gå upp, vi hade med mat och kläder. Det finns bara en liten stuga på toppen, men de hade rört på sig för att hålla värmen och mådde ganska bra. Det har hänt att folk har blivit kvar där uppe i fyra dagar utan varma kläder och mat. Ibland kan vi inte komma upp för att det är så dåligt väder. Då sitter de där.

Men vårvintern är ofta värre. En grupp utländska turister skulle åka skidor från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation i mars förra året, det var nästan snöstorm. De vek av från leden av någon anledning och hamnade i en fjällstuga två mil i fel riktning. De hade GPS, men tog fram den först när de såg stugan och insåg sitt misstag. De hade lämnat ett färdmeddelande till fjällstationen i Kebnekaise och personalen larmade när de inte kom fram. Vi körde skotrarna upp mot fjällstationen, där fanns ingenting. Vi kom dit vid sjutiden på kvällen. Vi visste inte om de hade tält eller vindsäckar med sig. Då måste vi fortsätta tills vi hittar dem. Sex på morgonen tänkte vi om, de kunde ha gått in i fel dal. Kort därefter påträffades de i stugan, de hade sovit där och hade bra utrustning med sig. De var förvånade över att det blivit ett sådant pådrag. Just därför är det viktigt att man lämnar en färdplan till fjällstationen, guideföretaget eller anhöriga, och håller sig till den. Annars försvårar det vårt jobb.