Skånska mord

I september 2001 landade en ung pilgrimsfalkshona på toppen av Kristianstads vattentorn, en 52 meter hög betongkoloss som sticker upp ur stadens centrum som en mörkgrå svamp. Falken blev snabbt ett hett samtalsämne bland områdets många fågelskådare. När den återkom såväl nästa höst som hösten därpå ordnade en lokal entusiast fram en låda som ursprungligen var tänkt för den nedmonterade Kockumskranen i Malmö.

Lådan – knappt två meter lång och nästan en meter djup – bultades fast på ovansidan av vattentornet. I dess botten lade man ett tunt lager grus, för att simulera fågelns naturliga häckningsmiljö. Om honan någonsin skulle få sällskap av en hanne, resonerade ornitologerna, kunde paret inreda sitt rede i lådan – så som det skett i Boston, Toronto, Manchester och andra storstäder, där pilgrimsfalkar häckat på broar, gasklockor, köpcenter och skyskrapor.

Svenska pilgrimsfalkar var dock av en mer konservativ sort. Inte en enda falkfamilj i modern tid hade lyckats föda levande ungar i direkt anslutning till en stad. De föredrog sin naturliga miljö: branta, svåråtkomliga klippväggar, på tryggt avstånd från civilisationen.