Sin egen värsta fiende

»Jag pratar om hållbarhet och lever ett fullkomligt ohållbart liv. Jag pratar om frihet, men behandlar mig själv som en slav.« Stina Oscarson om dubbellivet som kan bli hennes död.

Stina Oscarson trampar raskt på genom den decimeterhöga snön på Kyrkogatan i Mora. Hennes benvärmare har halkat ner något på hennes gråa jeans och mössan är nerdragen till kanten på hennes glasögon. Det är slutet av februari och bara några dagar kvar till Vasaloppet, och hela staden har börjat göra sig redo för den kommande anstormningen. Skidspåren är mer välskötta än de oplogade vägarna, längs med trottoarerna gör företag reklam för vallaservice, matvagnarna står parkerade överallt och Centrumkyrkan har temporärt blivit diplom- och hittegodsavdelning. Alltihop påminner Stina Oscarson om åren i Skellefteå Skidklubb, och det fyller henne med olust. Samtidigt oroar hon sig över den kritik hon de senaste veckorna har fått i egenskap av chef för Radioteatern.

Egentligen är Stina Oscarson van vid uppståndelse. Ända sedan hon 2008 tog initiativet till Skuggutredningen – en undersökande vision för svensk kulturpolitik som svar på regeringens egen kulturutredning – har hon debatterat, föreläst, hyllats och ifrågasatts. Hon har kallats kommunist och fått höra att hon borde bli utvisad till Nordkorea (när hon förespråkade reklambegränsningar), uppmärksammats för teateruppsättningar som Woyzeck och Elvira Madigan med teatergruppen ML02, bjudits in till kulturdiskussioner av politiker som Håkan Juholt, kritiserats för radikala radiopjäser och gjort det till sitt kännetecken att använda teatern som plattform för politiska samtal.

Just denna dag handlar rabaldret, som så många gånger tidigare, om politik. I Aftonbladet kritiserade skribenten Magnus Ringgren följetongen Världshistorien och anklagade Stina för att Radioteatern inte längre »har med konst att göra«. Stina svarade kort att hennes övertygelse är att »all konst är politisk«. Där hade hon tänkt lämna det, men så publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av hennes medarbetare Augustin Erba som försvarade Världshistorien, för vilken han är huvudförfattare. Erba formulerade sitt »Radiodogma«, ett manifest som förklarade att han ville att radioteatern skulle ta steget bort från »människor som sitter och läser högt i ljudisolerade rum« och ut i verkligheten. Det kanske inte låter så kontroversiellt, och till viss del håller Stina Oscarson med. Problemet är bara att Erba varken informerade Stina eller någon annan på teatern om debattinlägget – och hon vet att det kommer att ta hus i helvete.

Annons

Nu får hon rapporter om att medarbetarna på redaktionen är både arga och ledsna. Hon önskar att hon kunde vara på plats i Stockholm, för att stödja både dem och Augustin. Men hur mycket hon än vill det, kan hon inte vara där just nu. Hon har viktigare saker att tänka på.

Hon stegar fram till ett ljusblåmålat hus. I ena delen ligger en lampaffär, men bredvid hänger en skylt med orden: »M.H.E. Kliniken«. Innanför sitter receptionisten Lena bakom en blankborstad disk. Utöver en vas med tulpaner och ett kort på de anställda står där en inramad, datorskriven lapp: »Till er som är inlagda på kliniken! För att få ersättning för utlägg till mat krävs dels att ni har kvitton, dels att terapeuten signerat dessa.«

Sedan november 2013 är Stina Oscarson sjukskriven från sin tjänst på Radioteatern. Varannan eller var tredje vecka sedan dess har hon tagit tåget från Stockholm hit till Mora, promenerat in till The Milton H Erickson Clinic of Sweden mitt i staden och hämtat ut en nyckel, vandrat några hundra meter bort till »annexet« och där öppnat dörren till rum nummer 36 – knappt tio kvadratmeter stort men det enda i huset med badkar. Därefter har ett schema av möten med psykoterapeuter, kroppsterapeuter och läkarbesök tagit vid.

– Det är som att jag hela mitt liv har levt ett dubbelliv, säger Stina Oscarson. Ju bättre det har gått för mig i jobbet, desto sämre har det gått för mig med resten av mitt liv. Ju friare jag har blivit i mitt scenarbete, desto hårdare har min sjukdom tyglat mig utanför den. De flesta läkare jag träffat förstår inte ens hur jag kunnat överleva de senaste tio åren. Så till slut kom jag till en punkt där jag fick välja om jag skulle leva eller dö.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?