Hej,
när internationella nyhetsmedier började rapportera om en våg av massförgiftningar av iranska skolflickor spetsade jag genast öronen. Anledningen var förstås mitt specialintresse för sociogena epidemier, i dagligt tal kallat för masshysterier.
Symtomen var de klassiska i sammanhanget – huvudvärk, yrsel, andnöd och svimningsattacker – och i sedvanlig ordning visade varken blodprov eller andra undersökningar några spår av skadliga substanser. Allt framställdes därför som ett mysterium, bortsett från att de skyldiga torde finnas bland regimtrogna och kvinnofientliga element.
Händelserna var som en karbonkopia av världens mest kända storskaliga psykosomatiska sjukdomsutbrott, som drabbade Palestina för precis 40 år sedan. Håller vi oss till den muslimska världen inträffade samma sak i Egypten 1993 och på otaliga afghanska skolor 2009–2016. Sociologen Robert Bartholomew har kartlagt ytterligare 63 snarlika sociogena epidemier, från 1892 och framåt och spridda över hela världen. Det reella antalet är sannolikt mångdubbelt större – men oavsett vilket är just denna sorts masshysteri väldokumenterad.