När jag hörde att den atlantiska blåfenade tonfisken – världens mest ikoniska fisk, krönt till »fiskarnas konung« av författaren Ernest Hemingway – återvänt till svenska vatten blev jag glad som en lax. Det är sällan vi får glädjande havsnyheter.
Sedan tonfisken försvann från Sverige på grund av överfiske på 1960-talet har otaliga fiskarter fallit offer för människans rovdrift. Medierna rapporterar så intensivt om sinande fiskbestånd att vi drunknar i larmrapporter. I sammanhanget framstår därför tonfiskens återvändande som en udda avvikelse som bekräftar regeln.
I mitt nya reportage »Konungens återkomst« tecknar forskare emellertid en parallell utveckling som väcker en gnutta hopp. Utöver tonfisken ökar fler tidigare hotade rovfiskar längs Sveriges kuster som pigghaj, makrill och vildlax. Därtill blir andra glupska arter som späckhuggare, svärdfiskar och knölvalar flitigare besökare i svenska havsområden.
Det tyder på att forskares och miljöorganisationers idoga arbete för hårdare kontroller och strängare kvoter till slut börjar få effekt.
