Hej,
i helgen halvlåg jag i TV-soffan och fann mig på väg att börja snyfta av en lagtävling i konståkning vid OS i Cortina. Italienaren Matteo Rizzo hade precis avslutat ett felfritt nummer och åkt hem en otippad bronsmedalj till hemmanationen när han kollapsade på isen i lyckotårar.
De svenska kommentatorerna AnnaMaria Fredholm och Angelica Olsson verkade först berörda till förstumning, men började snart ösa superlativ över italienaren.
»Det är som en film«, sade Fredholm först. Sedan lade hon till: »Tänk att sport alltid levererar de absolut bästa manusen!« Det var inte bara självmotsägelsen som fick mina tårkanaler att torka upp snabbare än en kroppsstrumpa i nylon, och mina hulkningar att förbytas till fniss.
Sedan uppladdningen inför OS har jag burit på en irritation över med vilka överord de sändande kanalerna sålt in mästerskapet. För mig, åtminstone, är vinter-OS en snuttefilt i februarimörkret. Ett tryggt sällskap både morgon och kväll, något att samlas kring i lunch- och vardagsrum, där idrottare utan förvarning kan hänföra mig med sina prestationer och engagera mig i sporter jag annars aldrig ägnar en tanke.
Men att gång på gång få inbankat i huvudet att detta är det största och viktigaste – kanske det mest spännande och fantastiska – evenemanget någonsin, får motsatt effekt än den avsedda. Istället för att ryckas med blir jag som ett motsträvigt litet barn när kommentatorerna påstår att snart varje deltagare »gjort en fantastisk resa«, vrålar vid vartenda upplopp och hävdar att varenda medalj är »historisk«.
Jag misstänker att de bakomliggande orsakerna till lovordsinflationen är två. Till att börja med: de 116 olika OS-grenarna inom 16 vitt skilda sporter sänds som bekant på tre olika kanaler och plattformar. För att höras i konkurrensen och bruset försöker kommentatorerna få tittarna att förstå att det är just deras sport man ska bry sig om.
Därtill lever vi i en tid när allt kan bli viralt på bara minuter. Då räcker det inte längre för en kommentator att någon gång skrika till sig en plats i OS-krönikan. Istället tar de konstant i från tårna för att få så många sekunder i Instagrams och Tiktoks rampljus som möjligt.
Men om nu sport levererar de bästa manusen, gör SVT:s, TV4:s och HBO:s utsända klokt i att komma ihåg att berättelser blir bättre när man tar bort onödiga repliker, snarare än lägger till dem.
