Den svenska trollfabriken

Regeringen, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och journalistkåren ägnar stor uppmärksamhet åt ­problemet med rysk propaganda och desinformation. Men hur beter de sig ­egentligen själva?

På medeltiden kallades de för järtecken, de händelser som tolkades som förebud om sämre tider. Oftast summerades de efter fullbordat faktum: först när fienden hade skövlat byn mindes man den svarta korp som cirklat över platsen och stjärnan som fallit på natthimlen.

Numera talar man om indiciekedjor, men nu som då tenderar de att vara efterhandskonstruktioner. Vi människor söker logik. Vi infogar händelser i mönster. På så vis blir världen begriplig och vi kan forma berättelser som vi minns och delar med oss av. Våra kulturella och materiella omständigheter har förändrats, men emotionellt och intellektuellt är vi fortfarande likadana.

Tecknen var många våren 2016.

Efter en Folk och försvar-konferens som dominerats av det ryska hotet kom nyheten att Nato bekräftat att Ryssland genomfört en fingerad kärnvapenattack mot Sverige. Någon vecka senare spreds en studie från den amerikanska tankesmedjan Rand: Baltikum skulle inte kunna stå emot en rysk invasion, och konflikten skulle drabba även Sverige. Hotet mot Gotland – som låg så strategiskt placerad i Östersjön – debatterades intensivt, och som om inte allt detta vore nog rapporterade Dagens Nyheter om ännu ett ubåtsperiskop som siktats vid en marinövning.

När Säkerhetspolisen presenterade sin årsrapport den 17 mars sände SVT live. Generaldirektör Anders Thornberg summerade vår »alltmer osäkra situation«: terrorism, IS-propaganda, flyktingströmmar, främlingsfientligheter samt risken för illegalt framställda massförstörelsevapen. Och så vårt grannland i öst. »Det är framför allt Rysslands agerande som är oroväckande«, sade Thornberg.

Därefter gick ordet till myndighetens chefsanalytiker som betade av sina respektive specialområden. Dragningen nådde sin dramaturgiska kulmen då Wilhelm Unge, ansvarig för kontraspionage, tog till orda.

»Det finns en brist i hotuppfattningen«, sade han, och berättade att främmande makt bedrev militär planläggning mot Sverige. Vi var utsatta för allt från dataintrång och industrispionage till elektroniska angrepp och signalspaning. Dessutom »icke-linjär krigsföring«, det vill säga propaganda och desinformation – spridd av såväl så kallade internettroll som politiker och diplomater – som »syftar till att påverka vår verklighetsuppfattning«. Han exemplifierade med förfalskade brev med avsikt att ställa svenska beslutsfattare i sämre dager, ryska överflygningar, diverse politiska utspel samt rysk kartläggning av svensk infrastruktur.