»Folk har vaga begrepp om vad som är möjligt«

Din förra bok handlade om forskare som försöker återskapa utdöda djur med hjälp av genteknik. Din nya bok handlar om hur liknande teknik kan användas för att modifiera människor. Båda börjar med en beskrivning av Mary Shelleys klassiker Frankenstein.

– En av anledningarna till att den boken har överlevt i 200 år är att forskaren Victor Frankenstein är så fruktansvärt begriplig. Man relaterar till hans stolthet och hybris över att ha upptäckt någonting fantastiskt, men också till hans rädsla och ångest när han vägrar ta ansvar för sin skapelse. Boken är lockande för att den hade kunnat sluta annorlunda. Problemet är inte teknologin – utan vad Victor väljer att göra med den. Mary Shelley fångar människans rädsla för att skapa någonting som vi sedan inte kan kontrollera.

Är den rädslan befogad?

– Ja. Men de här ämnena blir snabbt väldigt komplexa. Genteknik engagerar, men folk har vaga begrepp om vad som egentligen är möjligt. Allt klumpas ihop, idén om att bota en sjukdom med genteknik läggs bredvid idén om att kunna påverka dina barns intelligens.