Din nya film Jätten handlar om en missbildad, möjligen autistisk, ung mans försök att återförenas med sin mamma genom sporten boule och en 50 meter lång jätte. Det känns inte direkt som om du klev in på Svenska Filminstitutet med den pitchen och kom ut med en stor påse pengar.
– Det är väldigt svårt att få pengar till en film överhuvudtaget. Vi har åkt runt och tjatat mycket, och försökt få folk att förstå. Filmen är en blandning av många genrer. Det är en sportfilm, men också ett surrealistiskt mörkt drama med västerninfluenser. Den beskrivningen var kanske lite svår att greppa. Filmen tog lång tid att realisera.
Fick du hjälp av de enorma framgångarna med din kortfilm Las Palmas, där din då ettåriga dotter spelar en full charterturist?
– Ja. Kort därefter träffade jag ett danskt produktionsbolag på en filmfestival och då fick Jätten luft under vingarna. Jag vidareutvecklade manuset i samarbete med den danska producenten. Innan var den lite mer som mina kortfilmer: stämningsbaserad, utan tydliga dramaturgiska kurvor. Vi gjorde den mer linjär, med tydliga mål som karaktärerna ska uppnå och sådär. Filmen är en dansk-svensk samproduktion och fick faktiskt stöd av Svenska Filminstitutet. Ambitionen har varit att göra en bred film. Jag betraktar den som väldigt folklig, trots att den är så absurd. De som har sett den har blivit förvånade över hur okomplicerad den är.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
