Jailton Carneiro: »Plötsligt pratade vi samma språk«

Hur kom du i kontakt med ny­cirkus?

– Jag växte upp i en favela i Salvador i Brasilien. En dag när jag var på väg till skolan såg jag ett stort cirkustält. Det är nog en dröm för de flesta barn att få gå på cirkus. För mig var det svårt, för vi hade inga pengar. Jag sprang fram till staketet och en kille undrade vad jag gjorde. »­Kollar. Är det cirkus?« frågade jag. »Nä, cirkus­skola, men det är inte för dig.« Han såg att jag hörde hemma i favelan.

Vad kände du då?

– Jag brydde mig inte så mycket, jag var ju bara ett barn. Några veckor senare restes ett till tält. Vi fick veta att kommunen hade ett projekt för oss barn i favelan där vi skulle få prova på sömnad, sång, teater, dans – och nycirkus. Läraren berättade att de två som var bäst på cirkus skulle få stipendium till cirkusprivatskolan på andra sidan staketet. »Ett ska vara mitt!« tänkte jag och började träna. Jag tränade hela tiden. Hemma jonglerade jag med apelsiner och stenar. Mamma tyckte att jag skulle vila någon gång.