»Kan bli Sveriges galnaste film någonsin«, konstaterade Aftonbladet. Det var hösten 2011 och tidningen hade fått reda på att den barnkära artisten Sean Banan var på väg till Moçambique för att spela in en långfilm som skulle ha premiär redan under sportlovet året därpå. Med på planet fanns även Dr Alban, Kikki Danielsson och Johannes Brost.
Aftonbladet skickade genast ner en reporter som återvände med blocket fyllt av kvällstidningsguld: Johannes Brost i folkdräkt, en scen där Sean Banan »skakar sin rumpa mot en get«, Kikki Danielsson-citatet: »Jag har brottats med en dvärg.«
På Svensk Filmindustri var folk inte lika lyriska. Sean Banan: Inuti Seanfrika producerades av det okända bolaget Happy Fiction och hade inte fått något förhandsstöd, men eftersom SF köpt en av filmens samproducenter var det deras ansvar att marknadsföra den.
Projektet skapade omedelbart förvirring hos det anrika filmbolaget. Ett långfilmsmanus brukar landa på mellan 100 och 120 sidor, då en sida text ungefär motsvarar en minut film. Manuset till Seanfrika var 26 sidor.
Några månader efter att filmteamet återvänt från Moçambique visades en arbetskopia av filmen för SF:s marknadsavdelning. Handlingen var avskalad: Sean och Kikki åker till »Afrika« för att spela in en musikvideo, men en ondsint Dr Alban stjäl deras pengar. För att hitta honom tar det omaka paret hjälp av en rasistisk ambassadör, spelad av Johannes Brost. Pruttskämten haglar. I en typisk scen sitter Sean Banan på savannen iklädd leopardmönstrade stringkalsonger och smeker ett strävhårigt vildsvin. En dåvarande anställd på SF säger att det blev tyst i rummet när eftertexterna rullat klart.
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!
