Björn Runge

Då hade han gjort det igen. Under rubriken »Björn Runges film om Afghanistan läggs ner« kunde Aftonbladet i våras berätta att storfilmen Mission 1325, med Josephine Bornebusch och David Dencik i huvudrollerna, fallit samman mitt under pågående inspelning. Filmen handlade om Sveriges militära inblandning i Afghanistan och Runge hade ägnat över ett år åt förberedande arbete, men nu sade han att filmen »aldrig kommer att visas på en svensk biograf«. Enligt honom berodde haveriet på producenterna och finansiärerna. De förra hade brustit i ansvar när det gällde att ordna »en fysisk och konkret ram åt det arbete som krävs för att få liv i ett manuskript«, de senare ägnade sig åt en »manushysteri« som han inte trodde på.

I anslutning till artikeln publicerade Aftonbladet en lista över de avhopp och bråk som kantat de produktioner som den flerfaldigt Guldbaggebelönade regissören varit inblandad i de senaste åren. Mest omskriven var filmatiseringen av Marianne Fredrikssons Simon och ekarna, som Björn Runge lämnade tre år in i arbetsprocessen. I efterspelet anklagade han producenterna för att ha försökt att ta över hans arbete. De svarade med att skylla på honom.

Den här gången kommenterade Björn Runge Aftonbladets artikel på sin egen hemsida. »Jag häpnar över rollen som Aftonbladet vill tilldela mig: Bråkstaken. Sanningen är att jag är alldeles för timid och inställsam.«

Och konflikterna fortsatte. När det stod klart att Mission 1325 inte skulle bli någon film försökte Björn Runge omvandla projektet till en miniserie för Sveriges Television. Även där tog det stopp. I en ny intervju i Aftonbladet berättade regissören att det hela »ändade i ett kontraktshaveri som går till historien i sin klantighet«, och sade att det krävdes en »utvecklad mental masochism« för att arbeta i Filmsverige. På sin hemsida förkunnade han slutligen: »Jag abdikerar från den lilla gryta som utgör svensk filmbransch.«