Eric Ericson: »Det är så lätt att tro att vår civilisation kommer att vara för evigt«

Bakom Brasserie Godots bardisk på Östermalm i Stockholm breder en myllrande väggmålning ut sig. Staden består av nästan identiska höghus, ett slags stiliserade, ornamenterade skyskrapor som är varvade med gammeldags industriskorstenar som sprider sin ljusa rök mot himlen. Luftrummet är fyllt av flygplan och luftballonger.

Staden ger ett närmast naivt intryck. Samtidigt finns där något som skaver: den bara fortsätter, likformig, ständigt pågående.

– Det är en fantasistad, förklarar Eric Ericson. Inspirerad av New York och Kairo. Av känslan när man flyger in och ska landa, och från 3 000 meters höjd ser hur väldig staden är, att den breder ut sig åt alla håll. Och så vet man att det bakom varje litet fönster finns ett hem. Med ett handfat. En teve. Ett badkar. Och en mormor och en morfar någonstans.

Eric Ericson talar i korta, men samtidigt sökande meningar.