Foliehatten i finrummet

Ingen som kände Jon Karlung förutsåg att han, 25 år gammal, skulle söka jobb på porrtidningen Aktuell Rapport. De hade ju varit övertygade om att han skulle bli konstnär. Hans mamma var utbildad inom textil på Konstfack och hans pappa bodde i stort sett på Moderna museet där han jobbade med sina experiment­filmer och surrealistiska installationer. Efter studenten på estetskolan Södra Latin skrev Jon in sig på Stockholms universitets kultur­vetarlinje. På kvällarna extrajobbade han som biografvakt­mästare på Cinemateket eller gjorde kort­filmer som visades på lokala filmfestivaler. De hette saker som Pseudo media och Aggressiv mutation, spelades in med gamla 16-millimeters­kameror och var späckade med påhittiga special­effekter. Jon hällde exempelvis färg i akvarier för att skapa illusionen av rökmoln från explosioner.

– De blev väl aldrig en stor grej, minns kurskamraten och vännen Ralf Persson. Men de hade kunnat bli det. Jon var väldigt målmedveten och driven.

Jon upplevde praktiken som kultursekreterare som dötrist. Att han hade tagit examen i en utbildning som med stor sannolikhet skulle göra honom till lärare eller bibliotekarie kändes plötsligt idiotiskt – det var alldeles för tråkigt för honom. Han hade en massa galna idéer han ville förverkliga, men var kunde de få flyga fritt? Mest för att ha något att göra började Jon skriva för några nöjestidningar i Stockholm. Tankarna cirklade hela tiden kring frågan: »Vad fan ska jag göra nu, då?« Sedan såg han »en trevlig annons« om att de sökte skribenter till Aktuell Rapport och tänkte: »Why not?«