Josefin Åsberg

Biografen Les Fauvettes i Paris ligger inklämd mellan två 1800-talsbyggnader med putsfasader och smidda balkonger, och till skillnad från de omgivande husen har bion en fasad klädd i små kvadratiska LCD-skärmar. När scenografen Josefin Åsberg den här kvällen träder in genom bions automatiska glasdörrar projiceras filmaffischen från Ruben Östlunds The Square.

I foajén möts hon av en rad franska fans och filmpersonligheter. Pierre-William Glenn, filmfotograf och sedan 15 år ordförande för de franska filmteknikernas förbund, kindpussar henne ljudligt: »Ah, Josephine!« Snart anländer också skådespelaren och filmproducenten Julie Gayet, för allmänheten mest känd för sin relation med den förre presidenten François Hollande. Hela sällskapet glider in i salongen och Pierre-William Glenn stegar fram till en mikrofon framför bioduken.

Ett pris i filmteknik har delats ut under filmfestivalen i Cannes sedan 1951, förklarar han, och hette fram till 2001 Grand Prix Technique. 2003 instiftade han själv uppföljaren Prix Vulcain, som kan fås av en fotograf, kostymör, maskör, ljuddesigner eller scenograf. Josefin Åsberg är den andra svensken som tilldelats utmärkelsen, efter Ingmar Bergman som fick priset 1973.

– Det här är en väldigt ovanlig film, säger Glenn till åhörarna. Ni har tur som får se den.

Julie Gayet tar över mikrofonen och presenterar juryn, sex personer med olika specialiteter inom filmbranschen.

– Det är ett fantastiskt arbete du har gjort. Kom fram, Josefin!

Josefin skrider in i strålkastarljuset och tar emot priset: en glastavla med detaljer av äkta guld, med ett avbildat öga i mitten – gjort utifrån ett foto av hennes ena öga.

– Bonsoir, hälsar hon med märkbart rörd röst.

Hon ler förläget, tar fram ett papper, påbörjar ett tacktal på en något skakig skolfranska, men får problem med avståndet till mikrofonen. Trots att Josefin Åsberg bidragit till några av Sveriges största filmsuccéer på senare år är hon ovan vid att själv stå i rampljuset.