Vad har hänt med Gustaf Norén?

Som frontfigur och låtskrivare i Mando Diao vann han guldskivor, drog in miljoner och dyrkades av fans över hela ­jorden. Sedan ­bestämde sig Gustaf Norén för att vandra i en helt annan riktning.

Vårsol på parketten i ­familjen Noréns sexrummare på Ynglinga­gatan. Gustafs fingrar trummar mot matbordet. Han försöker sammanfatta vad som hänt det senaste året.

– Att Gustaf skulle ha blivit galen? Nej. Gustaf har inte blivit galen. Gustaf har alltid varit så här.

En magväska i svart nylon hänger över hans halvglansiga Adidasbyxor. Hjässan blänker.

För bara åtta månader sedan var han fort­farande en del av det band med vilket han sålt ut tyska hockeylador, vunnit japanska guldskivor och spelat hos Conan O’Brien. Med sina tonsatta Frödingdikter erövrade de till och med svensktoppspubliken. Fick sommarprata, uppträda i Allsång på Skansen och spela inför riksdag och kungafamilj på riksmötets öppnande i pleni­salen.

Sedan kom pressmeddelandet, det som förklarade att Gustaf Norén inte längre var en del av bandet.

Samma kväll gästade han det direktsända TV-programmet Breaking News. Redan när han gjorde entré i pyjamaslik dräkt med ockulta mönster stod det klart att det här inte skulle bli någon vanlig intervju. Därefter såg tittarna hur en tagen Gustaf Norén förklarade att han inte alls lämnat Mando Diao eftersom »Mando Diao inte finns«.

När programledaren Fredrik Wikingsson frågade om splittringen möjligen berodde på att Gustaf och hans tidigare låtskrivarpartner Björn Dixgård ville göra olika sorters musik hötte ­Gustaf med handen: »Nej, nej, nej! Jag vill inte göra ›någon sorts musik‹. Jag har aldrig velat göra ›någon sorts musik‹! Det där är obehagligt.«