Äppelkriget

Lokaltidningarna på Österlen är vanligtvis en mysig spegling av det puttriga lugnet i Sveriges sydostliga hörn. Där kan man hitta historier om Gugges bortsprungna sköldpadda i Rörum, mopedrallyt i Tomelilla eller bonden i Gnalöv som lade sextusen timmar på att bygga en träreplika av Lunds domkyrka.

Men i numret av Österlenmagasinet som utkom i början av augusti brände det till. Där uttalade sig den ekologiska äppelodlaren Per Odén i Svinaberga på följande sätt: »Det är bättre att välja ett utländskt ekologiskt äpple än ett konventionellt svenskt, för den egna hälsan och den globala miljön. Men det bästa är naturligtvis att välja svenska ekologiska äpplen.«

I en trakt där äppelodlingen är helig sedan snart ett sekel, och hälften av alla landets äpplen plockas, kan citatet närmast jämföras med att svära högt i en fullsatt kyrka. Uttalandet kom dessutom bara en dryg månad före den årliga Äppelmarknaden i Kivik, som sedan tre decennier anordnas för att hylla Sveriges populäraste inhemska frukt. Marknaden lockar tiotusentals besökare, som bland annat får betrakta en gigantiska tavla gjord av närmare 35 000 äpplen i tolv olika kulörer.

Möjligen förstärktes effekten av Per Odéns uttalande av att han till vardags är verksam som professor vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Hans kunskaper om kemi och biologi gav tyngd åt argumenteringen kring resthalter av gift i svenska äpplen.