Lasse Olsson hade precis avslutat frukosten i sin villa i Varberg när hans mobiltelefon gav ifrån sig en dubbel vissling. Han visste precis vad signalen innebar: någonstans i landet hade en av Bird Message Systems närmare 2 000 användare fått korn på en sällsynt fågelart.
Lasse plockade upp telefonen, studerade displayen och konstaterade att det rörde sig om en ensam sibirisk järnsparv, som siktats vid Ottenby på Öland. Den arten hade Lasse redan sett. En februarikväll några år tidigare hade den sibiriska järnsparven fått honom att köra till Oskarshamn genom en femton grader kall snöstorm, ta nattfärjan till Gotland och rulla vidare mot öns södra delar morgonen därpå. Efter att han fått sig en glimt av fågeln tvingades han vänta till sent inpå eftermiddagen innan en färja tog honom tillbaka till fastlandet, där en ny snöstorm gjorde honom sällskap hela vägen hem till Varberg.
Under den resan hade Lasse funderat över vad han egentligen höll på med. Men den här söndagsmorgonen i oktober ångrade han ingenting. Istället för att åka till Öland kunde Lasse, som arbetar som gymnasielärare, ägna dagen åt att skapa elevuppgifter inför de kommande nationella proven.
En halvtimme senare visslade det återigen till i hans mobil. Larmet var en korrigering: Den sibiriska järnsparven var inte alls en sibirisk järnsparv, utan en förvillande lik ung svartstrupig järnsparv, en art som bara har siktats i Sverige två gånger tidigare: 1988 på ön Stora Fjäderägg utanför Umeå, 2009 vid Viarps Mosse i Simrishamn.
- Mer:
- Reportage
- Miljö & natur
