Flyktingfamiljen

En kall morgon i slutet av mars 2008 landade en 48-årig amerikan på Arlanda flygplats. I sin ryggsäck bar han ombyten för en vecka och en utskriven karta över Stockholm där han hade ringat in ett tiotal av stadens bankkontor. Han passerade säkerhetskontrollerna, tog bussen till T-centralen och ägnade resten av dagen åt att leta efter ett hotellrum. Eftersom en stor medi­cinsk kongress hade lockat tusentals över­nattande läkare till staden somnade han slutligen på ett vandrarhem i Gamla Stan med dusch i korridoren. Det var hans första besök i Sverige någonsin.

Morgonen därpå packade David Webb upp en mörk kostym ur ryggsäcken. Det var ett plagg han burit dagligen i sitt tidigare liv: först under åren som framgångsrik finansanalytiker och »deal guy« på Wall Street, senare när han ansvarade för en hedgefond vars tillgångar växte från två miljoner dollar till en och en halv miljard dollar på mindre än tio år.

Sedan David Webb självmant avslutat sin karriär i mitten av 2000-talet hade han inte burit kostym en enda gång. En sådan klädkod lämpade sig illa för en människa som ansåg att världsekonomin befann sig i fritt fall, hyste ett bottenlöst förakt för det amerikanska finanssystemet och var övertygad om att det skulle kollapsa fullständigt inom ett par månader.

David Webbs ärende i Sverige krävde dock ett respektabelt yttre, så han knöt sin slips ordentligt innan han lämnade vandrarhemmet och promenerade till Nordeas kontor i centrala Stockholm. När det blev hans tur förklarade han att han ville öppna ett svenskt konto, så snabbt det bara var möjligt. Bankmannen sade att det kunde bli svårt. För att öppna ett svenskt konto krävdes ett svenskt personnummer, och för att få ett sådant krävdes åtminstone uppehållstillstånd i Sverige – vilket David Webb saknade. Han fick samma besked på ytterligare ett par banker, och när han gick och lade sig den kvällen var det med tanken: »Vilket slöseri med tid.« Sedan slogs han av en idé: Var det inte möjligt att köpa en lägenhet i Sverige, även om man inte var med­borgare? Och var man i sådana fall inte tvungen att ha ett svenskt bankkonto för att kunna genomföra affären?