Isens ensamhet

I fem år var Kristoffer Berntsson svensk konståknings stora svärmorsdröm. Sedan dök kampsportaren Adrian Schultheiss upp med mer avancerade hopp och piercad underläpp. Allt var uppgjort för en sista uppgörelse – när ett ryskt underbarn blandade sig in i leken.

Adrian Schultheiss sitter på fotänden av sängen i sin etta på Södra Guldheden i Göteborg och betraktar sitt akvariu­m med tom blick. Han ursäkta­r sig för att lägenheten är så stökig.

– Fram till för två år sedan brukade jag städa, men då orkade jag inte mer. Så jag har slutat med det.

Mitt i rummet står två stora svarta s­opsäckar fyllda med tomburkar. Adrian har inte pantat dem eftersom de är så många att det skulle bli pinsamt. Under ett soffbord med tända ljus ligger några plastpåsar. De innehåller dockor, nallebjörnar och andra gosedjur som Adrians fans kastat in till honom på isen. Mellan sängen och en liten soffa har han klämt in en träningscykel. Väggarna är fulla av uppnålade fotografier där han konståker samt tavlor som Adrian har målat själv. På en hylla har han tejpat upp en lapp med en teckning av en prispall. På guldplatsen har han ritat en smiley. Under den står det: »I can. I will.«

Annons

Det har bara gått några dagar sedan Adrian kom hem från tävlingen Skate America i Oregon, där han och hans tränare sedan sju år blev osams och bestämde sig för att bryta med varandra. Han är upprörd och förvirrad, och vet ännu inte hur han kommer att lägga upp träningen i framtiden. Tills vidare har han kommit överens med två ungdomstränare, Maria Bergqvist och Johanna Dalstrand, om att de ska träna honom fram till SM.

– Jag bryr mig om min tränare, men precis som i alla förhållanden har vi bråkat mycket. De senaste fyra åren har det varit mycket skit. Det har låst sig. Vi kan inte prata längre.

Adrians vill slå sig in i världseliten på riktigt, men den här säsongen har kantats av problem. Utöver bråken med sin tränare har han haft ont i ljumsken och tvingats byta skridskor, eftersom han »fick ett par måndagsexemplar«. Allt är olyckliga omständigheter, men samtidigt sådant som händer en idrottsman. Adrians största problem är betydligt värre: han tycker inte att det är roligt längre.

– Jag är väldigt förvirrad just nu. Den senaste tiden har jag inte varit glad. Jag tror att jag är deprimerad. Det har varit så sedan VM 2008: först är det jättemycket med allt och sedan blir jag deprimerad under sommaren och har ingen glädje i åkningen. Och i år har det varit så mycket skit med allting. Jag har mål, stora mål, men ibland har jag slutat att drömma. Hittar jag inte tillbaka till glädjen lägger jag nog av efter den här säsongen.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?