Jason Diakité

Sveriges mest älskade människa. Eller?

En grå vinterförmiddag i början av december 2013 kliver Jason Diakité in i Bankhallen, en av de pampigaste salarna i Sveriges riksdag. Han ser sig omkring i ­lokalen och väljer sedan en ­diskret plats bredvid en sparsamt pyntad julgran i plast.

Sedan intar han samma ställning som en fotbollsspelare vars ambition är att stoppa en stenhård frispark: ryggen rak, händerna framför skrevet, blicken rakt fram. Han bär mörk skjorta, blank­putsade skor och en mörkblå kostym av modernt snitt.

Jason Diakité är i riksdagen för att ta emot 5i12-rörelsens pris för sitt anti­rasistiska engagemang. Han är också här för att läsa upp orden på den lapp som bränner i hans innerficka.

Annons

Det har gått en vecka sedan hiphopgruppen Kartellen släppte singeln Svarta duvor och vissna liljor. Under artist­namnet Timbuktu bidrar Jason med låtens andra vers: en uppgörelse med dagens Sverige som svingar vilt åt alla håll. På 16 rader hinner han angripa Anders Borg, socialdemokratin, Alexander Bard och kungen. Versen inne­håller också raden som på rekordtid har utvecklats till Timbuktus kanske mest kända: »Asså, piskan viner tills vi går passgång / dunka Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång.«

En av dagens tidningsrubriker lyder: »­Timbuktu tar emot pris i riksdagen – trots hotlåten.« Sverigedemokraterna bojkottar ceremonin, allianspartierna gör detsamma. Ledarsidor och debattforum har varit så skeptiska att inte ens 5i12-rörelsen själva vågat uttrycka något direkt stöd för sin pristagare. Att utmärkelsen skulle gå till Jason bestämdes redan i fjol, men ordföranden Jasenko Omanović har vid flera tillfällen slingrat sig på frågan om han skulle ha tagit samma beslut även efter den senaste tidens händelser.

Han får trösta sig med att 5i12-rörelsens manifestation mot våld och rasism efter 25 år ser ut att få sitt publika genombrott. I Bankhallen trängs drygt hundra människor framför en provisorisk scen. De med ID-brickor i remmar kring ­halsen är politiker, de med passer­kort fastklämda på tröjorna är journalister.

De senare lyfter blicken från sina mobiltelefoner först när klockan närmar sig elva och riksdagens talman Per Wester­berg kliver upp på scenen. Han drar fram ett papper ur kavajen och håller ett tal om civilkurage, förståelse och alla människors lika värde. När han närmar sig slutet förklarar han pedagogiskt vad manifestationen går ut på, ifall någon i rummet skulle ha glömt.

Logga in eller skapa ett konto för att läsa vidare

Kom igång med din gratis provperiod!

0 kr första två månaderna. Därefter 35 kr / månad. Avsluta när du vill. Pengarna dras varannan månad.

  • Magasinet i din brevlåda
  • Alla utgåvor som PDF
  • Allt webbinnehåll
  • Avsluta när du vill
Kom igång nu!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

Har du redan konto?

Glömt lösenord?