Sorgklädda och lågmälda trevar familjemedlemmar, släktingar, vänner och tidigare kollegor längs mittgången i Masthuggskyrkan. De lägger en hand på någons axel, nickar igenkännande åt någon annan och slår sig ner på fjärde eller femte bänkraden. I blickfånget, på den marinblå kistan, står ett fotografi av en leende Hasse Nilsson med sommarskjortan på och händerna bakom ryggen.
Ljudet av prästen Joakim Thoressons röst studsar mellan väggarna när han bjuder in besökarna att berätta något om Hasse under ceremonin. Tystnaden sänker sig.
– Hur mäter vi om ett liv har varit tillräckligt långt eller alldeles för kort? frågar prästen. Bara man får barnbarn, säger en del. Det fick Hans. Att ha ett arbete som man trivs med, där man känner att man gör nytta, skulle andra säga. Det fick Hans vid polisen. Att ha en plats där man känner sig riktigt hemma och kan vila ut. Det hade Hans på Vrångö …
Orden träffar precist. Cancer i gallgången. Det gick fort.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Reportage
- Brott & straff
