På ett silverfat

I våras berättade Filter om en hacker som kommit på ett sätt att avslöja ­anonyma internetpedofiler. Eftersom det vore för riskabelt att framträda med sitt riktiga namn bad han att bli ­kallad Anders.

Det hela började 2012 när han läste om sårbarheten i ett vanligt internet­modem. När Anders gick igenom de 16 000 datorer som därmed stod vidöppna hittade han, bland semester­bilder, kreditkortsuppgifter och skoluppsatser, även barnporr. Genom en bekant med ett förflutet på polisen kom han i kontakt med Interpols specialist­avdelning mot barnpornografi. Efter att ha överlämnat materialet fick han tillgång till organisationens så kallade hashlista.

Varje fil i en dator har nämligen en unik kontrollsumma, som kallas hashvärde. När polisen får in ett barnporrbeslag jämförs filernas hashvärden med dem från tidigare beslag. På så vis slipper utredarna titta på alla bilder och filmer – det räcker att de söker efter hashvärden de redan har kategoriserat som barnporr eller grov barnporr.

Annons

Ur Filter #48.

Efter att ha kört sina fynd mot Interpols hashlista spårade Anders ytter­ligare en mängd barnpornografiska bilder och filmer och lämnade över informationen till den internationella polisorganisationen.

Bara några veckor senare gjorde Interpol flera husrannsakningar  och omhändertaganden.

Uppmuntrad av att hans arbete fått konkreta konsekvenser ägnade Anders de närmsta veckorna åt att utveckla en helt ny programvara. Programmet anslöt sig automatiskt till olika fildelningsnätverk och laddade ner samtliga användares fillistor. Sedan jämförde det hashvärdena på listan med Interpols barnporrlista.

När programmet var färdigt presenterade Anders materialet för poliserna på Nationella operativa avdelningen, Noa, som har ansvaret för att bekämpa barnpornografibrott i Sverige. Det enda Noa behövde göra själva var att begära ut brottslingarnas identiteter från internetleverantörerna. Men de var inte intresserade.