Vattendelaren

Modefotografen Johan Hellström f­örvandlade ett nedlagt kalkstensbrott på Gotland till en omskriven tummelplats för Sveriges rika och berömda. B­råken som har kantat projektet p­ekar rakt mot ett svårlöst dilemma: Vem ska egentligen få glädje av våra stränder?

Uppdragsgivaren Din Sko hade gett modefotografen Johan Hellström fria händer. »Miljöer med karaktär«, löd deras enda önskemål. Johan ville tacka för förtroendet genom att ge dem någonting nytt. När han som nu befann sig på Gotland blev det nästan alltid Fårö. Men karga Fårö, med sina raukar och sin Bergmanmystik… det kändes lite gjort. Några mil före Fårösund svängde han därför av från väg 148 och tog höger in mot Kyllaj, där han visste att det fanns ett gammalt kalkbrott och några vindkraftverk.

Johan var i färd med att packa ur utrustningen i skuggan av de gigantiska rotorbladen när två pucklar på andra sidan vattnet väckte hans nyfikenhet. Han vecklade upp Gotlandskartan, lät fingret löpa längs med kusten och insåg att högarna måste tillhöra en plats som han aldrig hade hört tals om förut. Furillen.

Efter att ha snirklat omkring på småvägar körde han över till ön via en smal landremsa. Sträckan var kantad av fotogeniska miljöer. »Varför har jag inte hört talas om det här stället förut?« tänkte han medan han dundrade fram genom ett kalkbrott. Kargt, vidsträckt och grått påminde det om månen. Naturdammar prickiga av änder öppnade sig på båda sidor av vägen innan landskapet slog om till vindpinade enar och knotig tall. Tillsammans med det gyllene gräset som låg kammat efter vinden fick de bonsailiknande träden slätten att likna en afrikansk savann.

Annons

Han klev ur bilen vid de egendomliga formationer han sett från Kyllaj. De visade sig vara slagghögar. En pir sköt ut i vattnet, längst ut rostade en lastkran. Bredvid låg nedgångna betongbyggnader med trasiga rutor. Fabrikslokalerna var dammiga och fulla med bråte, men stora delar av interiören var intakt. I taket dinglade kedjor från enorma traverser.

Lokalbefolkningen såg det utrymda fabriksområdet som kvarlevorna av ett misslyckande. Som modefotograf betraktade Johan omgivningarna med andra ögon. Tallarna, klinterna, järnvägsspåren, de industriella lämningarna… detta var ren pornografi för livsstilsmagasinen.

När han riktade kameran mot den rödhåriga modellen som poserade framför slagghögarna insåg han ännu en fördel. Kalklämningarnas ljusgråa ton förde tankarna till vinter, samtidigt som talltopparnas möte med himlen fullkomligen skrek sommar bara några hundra meter bort. Vilken variation! Och ljuset.

I fotografkretsar är »blå timmen«, stunden efter att solen just har gått ner, ofta det som avgör om en plats lämpar sig för plåtning. När solen dragit sig tillbaka antog himlatäcket ovanför Furillen en intensivt djupblå nyans.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?