»Jaha, man ska visst ha med en isyxa«

Vi lärde känna varandra på högstadiet i Karlstad. Då var du ju punkare.

– Jag var sökande i tonåren och inom punken fann jag en frihet. Där fanns inget regelverk för hur livet skulle se ut eller hur saker skulle göras. Jag var också politiskt engagerad i syndikalisternas ungdomsförbund och Karlstads förenade djurrättsaktivister – där samlades alla lite rastlösa, drivna människor som hade svårt att följa med strömmen. På gymnasiet fann jag mig själv mer och insåg att jag ville jobba med fotografi.

Så du blev rockfotograf i Stockholm.

– Det var en dröm som besannades. Särskilt i början var det väldigt kul, när jag jobbade med mindre band. Jag fotade och hängde mycket med bandet Bullet. Vi kunde dra iväg på efterfest i deras turnébuss på natten och vakna upp i Småland. Största fotograferingen var nog när jag fick en timme med Slash från Guns’n’Roses, det är ganska ovanligt för en så stor artist.