»Är det verkligen normalt att jag ser mina tarmar?«

»När jag blev gravid blev jag snabbt väldigt stor runt magen, så folk skojade om att det kanske var tvillingar. De visade sig ha rätt. Den 19 juni 2014 åkte vi in till BB. Edit, som låg längst ner, hade armen över huvudet och ville inte flytta på sig, så det blev akut kejsarsnitt och de plockade ut Edit och Alma ur min jättemage.

Den första tiden efter snittet tyckte jag att det var jobbigt att andas – jag kunde inte ta djupa andetag. Jag sa till min sambo att han inte fick säga roliga saker, för jag orkade inte skratta. Jag hade alltid ont i magen. När jag låg på rygg såg jag mina tarmar jobba och röra på sig genom huden. Det kändes som att ha en alien i magen.

Efter två månader köpte jag en gördel för att slippa gå och spänna magen, och en träningsbok för nyblivna mammor. Men jag kunde inte ens göra de allra lättaste övningarna och tänkte: ›Är jag så svag?‹

Först trodde jag att det ändå var som det skulle, men när det var likadant efter fyra månader kontaktade jag vården. Jag träffade kirurgen som gjort kejsarsnittet och frågade: ›Är det verkligen normalt att jag ser mina tarmar?‹ Hon menade att det bara var huden som rörde sig och sa att jag skulle fortsätta träna som före graviditeten – alla övningar, till och med situps, gick bra. Jag tyckte det lät konstigt, för jag hade läst att det inte alls bara är att träna på.