»Är det verkligen normalt att jag ser mina tarmar?«

Martina Karlssons mage läkte inte efter förlossningen. Tre och ett halvt år senare tröttnade hon på att få sin skada avfärdad som »ett skönhetsproblem«.

»När jag blev gravid blev jag snabbt väldigt stor runt magen, så folk skojade om att det kanske var tvillingar. De visade sig ha rätt. Den 19 juni 2014 åkte vi in till BB. Edit, som låg längst ner, hade armen över huvudet och ville inte flytta på sig, så det blev akut kejsarsnitt och de plockade ut Edit och Alma ur min jättemage.

Den första tiden efter snittet tyckte jag att det var jobbigt att andas – jag kunde inte ta djupa andetag. Jag sa till min sambo att han inte fick säga roliga saker, för jag orkade inte skratta. Jag hade alltid ont i magen. När jag låg på rygg såg jag mina tarmar jobba och röra på sig genom huden. Det kändes som att ha en alien i magen.

Efter två månader köpte jag en gördel för att slippa gå och spänna magen, och en träningsbok för nyblivna mammor. Men jag kunde inte ens göra de allra lättaste övningarna och tänkte: ›Är jag så svag?‹

Annons

Först trodde jag att det ändå var som det skulle, men när det var likadant efter fyra månader kontaktade jag vården. Jag träffade kirurgen som gjort kejsarsnittet och frågade: ›Är det verkligen normalt att jag ser mina tarmar?‹ Hon menade att det bara var huden som rörde sig och sa att jag skulle fortsätta träna som före graviditeten – alla övningar, till och med situps, gick bra. Jag tyckte det lät konstigt, för jag hade läst att det inte alls bara är att träna på.

Trots att jag tränade blev det inte bättre – jag hade fortfarande svårt att skratta, jag hade ont i ryggen och min man fick ofta lyfta barnen till mig. Det påverkade vardagen som småbarnsförälder. I februari året därpå träffade jag en annan kirurg som konstaterade att jag hade rektusdiastas – delade magmuskler – och att det var tjocktarmen jag såg arbeta under huden. På i princip alla gravida delar sig de raka, yttre magmusklerna för att barnet ska få plats och efter förlossningen går de ihop igen. Men det gjorde de aldrig på mig. Jag kunde stoppa in fingrarna under magmusklerna, och en läkare sa att jag förmodligen kunde känna min kroppspulsåder om jag ville, för det är ingenting däremellan. Rektusdiastasen gör att man blir instabil i bålen och ser gravid ut eftersom musklerna inte kan hålla ihop magen. När man inte har fungerande magmuskler så inser man hur mycket man behöver dem. Jag har haft jättesvårt att dammsuga och skotta snö, till exempel. Man får också ont i ryggen – en del får diskbråck eftersom styrkan i magen saknas.

Kirurgen jag träffade sa att en operation, där man syr ihop bindväven som håller ihop musklerna och samtidigt tar bort den överflödiga huden på magen, kunde vara ett alternativ för mig. Men han ville först ge det lite mer tid att gå ihop. Jag skulle träna i tre månader, men tvärtemot vad den första läkaren sa menade han att jag inte skulle göra tunga övningar – absolut inte situps.

Efter återbesöket hade jag ett meddelande i min röstbrevlåda: det var sju centimeter mellan mina magmuskler, vilket läkaren bedömde vara en ›stor delning‹ och jag skulle bli kallad för att ›diskutera en operation‹. Jag blev skitglad – jag trodde att det i princip var klart att jag skulle opereras. Men när jag kom dit fick jag träffa chefskirurgen som förklarade att sjukhuset hade som policy att de bara opererar rektusdiastas om man också har bukbråck, eftersom tarmarna då kan klämmas och det blir farligt. Men det hade inte jag, och då fanns det inte ›kunskapsunderlag som stödjer kirurgisk åtgärd‹. Han sa att jag kunde söka mig någon annanstans. Det enda alternativet var att träna, utan begränsningar: situps skulle gå jättebra.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?