För 15 år sedan var jag på en tråkig fest och drog ut en bok ur bokhyllan som heter Örnen mot polen. Den verkade så spännande att jag snodde den och gick hem. Jag blev fascinerad av historien om hur en ingenjör från Stockholm fick idén att flyga vätgasballong till Nordpolen. Andrée fick med sig två män: Nils Strindberg – som just hade förlovat sig – och Knut Frænkel.
Trots att Andrée tidigare bara hade flugit ballong sex gånger, och trots att ingen hade lyckats hålla en ballong i luften längre än ett dygn, räknade han med att kunna flyga i 30 dygn. De provflög aldrig ballongen innan de gav sig av. En hurrande publik på Danskön såg dem bara försvinna in i molnen. Sedan hörde ingen något mer från dem.
Efter tio år dödförklarades de, och Nils fästmö Anna gifte om sig i USA.
När kropparna hittades efter 33 år fann man brev som Nils skrivit till Anna, fastfrusna foton och Andrées dagböcker. Av dem framgick att ballongen dunsat ner på det arktiska istäcket efter tre dagar. Så där stod tre skrivbordssnubbar från Stockholm i dåliga kläder. De började gå söderut, men isen drev norrut så de kom ingenvart. Efter några månader dog de på Vitön.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digital prenumeration!
Har du redan ett konto? Logga in här.
