För 15 år sedan var jag på en tråkig fest och drog ut en bok ur bokhyllan som heter Örnen mot polen. Den verkade så spännande att jag snodde den och gick hem. Jag blev fascinerad av historien om hur en ingenjör från Stockholm fick idén att flyga vätgasballong till Nordpolen. Andrée fick med sig två män: Nils Strindberg – som just hade förlovat sig – och Knut Frænkel.
Trots att Andrée tidigare bara hade flugit ballong sex gånger, och trots att ingen hade lyckats hålla en ballong i luften längre än ett dygn, räknade han med att kunna flyga i 30 dygn. De provflög aldrig ballongen innan de gav sig av. En hurrande publik på Danskön såg dem bara försvinna in i molnen. Sedan hörde ingen något mer från dem.
Efter tio år dödförklarades de, och Nils fästmö Anna gifte om sig i USA.
När kropparna hittades efter 33 år fann man brev som Nils skrivit till Anna, fastfrusna foton och Andrées dagböcker. Av dem framgick att ballongen dunsat ner på det arktiska istäcket efter tre dagar. Så där stod tre skrivbordssnubbar från Stockholm i dåliga kläder. De började gå söderut, men isen drev norrut så de kom ingenvart. Efter några månader dog de på Vitön.
Den första tiden var Andrée bara ett intresse. Sedan åkte jag till Andréemuseet i Gränna och såg deras kläder och prylar. Då blev det värre. Jag besökte trappuppgångarna där Andrée, Strindberg och Frænkel bodde. Jag följde med en isbrytare till Nordpolen och fick gå ut där de landat. Det går inga resor till Vitön eftersom den nästan alltid är omringad av packis, så för två år sedan arrangerade jag en egen polarexpedition dit. Det var så coolt, trots att det är världens vidrigaste ställe. Man var så ensam ute på Ishavet. Det är inte en plats där människor ska vara.
Den mest spridda teorin om dödsorsaken är att de fick trikiner av att äta isbjörnskött. Men ju mer jag satte mig in i frågan, desto mindre troligt verkade det. Trikiner har en dödlighet på 0,2 procent.
När vi skulle göra ett femveckorsprojekt på läkarutbildningen startade jag en studie om dödsorsaken. För det behöver man patologiska preparat, och eftersom ballongfararna kremerades när de återfanns blev forskningen alldeles för omfattande för skolprojektet. Jag tvingades ta ett skoluppehåll för att leta kroppsdelar i hela Norden. Jag fick ett revben skickat som jag hämtade ut på Ica, inslaget i bubbelplast. I en vante på Andréemuseet finns en bit av Andrées nagel, och jag anlitade ett analysteam i Trondheim som fick spara sina egna avklippta naglar i ett halvår för att ha som referensmaterial.
Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.
Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!
Som prenumerant får du:
- Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
- Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
- Fri bindningstid.
Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.
Klart jag ska bli prenumerant!Fakturaprenumerant?
För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.
Logga in med Facebook