»Det är en svår och stor konst«

De flesta 55-åriga svenskar som säger upp sig från jobbet och flyttar till Spanien gör det för att tillbringa livet i en solstol. Inte Ola Holm.

»Mitt intresse för att framställa eget vin har funnits sedan unga år, då min pappa gjorde vin på svarta och röda vinbär från vår trädgård. Hans viner var så söta att de passade bättre framför TV:n än på middagsbordet. Men jag norpade en av hans damejeanner och började i smyg hemma i källaren.

Flera år senare – efter att jag utbildat mig till lärare, träffat min blivande fru och flyttat till Gråbo utanför Göteborg – tog lusten fart igen. Vi köpte en villa som hade tillhört en trädgårdsmästare och på söderväggen fanns en stor vinstock. Jag började göra viner som var betydligt intressantare än min fars, tyckte i alla fall jag.

För 15 år sedan separerade jag från min fru. Jag föll in i en 40-årskris och ville försöka göra något positivt av något negativt. Utöver att jag tog MC-kort och jägarexamen och gjorde en massa konstigheter, så flyttade jag till Alicante i Spanien. Det här var när man kunde ta friår, alltså ledigt från jobbet och ändå få lön motsvarande A-kassa. Jag pluggade spanska och jobbade som nattportier på ett hostal. Jag hade ett svårt eksem som jag lidit av sedan barnsben som blev mycket bättre av sol och salta bad.

Annons

När jag återvände till Sverige fick jag en tjänst som rektor. I den här vevan träffade jag också min sambo Soheila, som har rötterna i Iran, där hennes föräldrar odlade vin. Hon är liksom jag väldigt intresserad av olika kulturer. Vi reste ganska flitigt och tittade på vingårdar.

Vi pratade om att skaffa en egen vingård som ett hobbyprojekt och fick kontakt med en spansk mäklare som tog oss till Utiel-Requena i närheten av Valencia. Det är något av Västeuropas vinvagga: när man i Rioja fortfarande slog varandra i huvudet med stenyxa tillverkades gott vin i Requena.

Av en slump stötte vi ihop med en lokal odlare och genom honom kunde vi köpa elva hektar mark av en änka. Två hektar var planterade, fyra låg i träda och så fanns där två hektar med mandelträd.

Hemma i Sverige arbetade jag både som rektor och förskolechef och min frustration blev större och större. I november 2014 gick jag fullständigt in i väggen. Först trodde jag att det bara handlade om mitt eksem som blommat upp igen, men när jag träffade en läkare drog hon i alla bromsar. Eksemet var bara toppen av isberget. Jag fick gå i samtalsterapi hos en psykolog, och läkaren var tydlig: jag måste göra någonting annat för att komma ifrån mina problem. I mars 2016 tog jag beslutet att säga upp mig och ägna mig åt att göra vin. Det jobb jag lämnade ersattes med en och en halv tjänst.

I dag äger vi ett hus mitt i den lilla staden Requena som har anor från romartiden. I källarvalven finns jättelika lerkrus som användes för att jäsa och lagra vin för 2 000 år sedan.

Druvorna från vår gård handskördas och vi tillverkar bara naturliga viner utan tillsatser. Att göra naturviner handlar om att försöka påverka druvorna så lite som möjligt, låta dem jäsa utan fabriksodlad jäst och få fram områdets speciella karaktär.

Våra viner finns på ett tjugotal krogar, framför allt i Göteborg. Vi har också många privatpersoner bland våra kunder. Med ›våra viner‹ menar jag inte bara de från min gård – utan viner från området som jag marknadsför och säljer i Sverige. Där ingår bland annat viner från en bodega som ägs av Barcelonas fotbollsstjärna Andrés Iniesta.

Förr hade jag en slogan: ›Det finns alltid en extra växel.‹ Nu har jag lärt mig en läxa: jag är frisk men kan aldrig hålla det tempo jag hade innan jag blev sjuk. Arbetet ute på fältet kan vara hårt och slitsamt, men det som är riktigt spännande och utmanande är att smaka sig fram när vinerna ska sättas. Det är en svår och stor konst.

Mixen av fysiskt och kreativt arbete gör att de många arbetstimmarna inte belastar min hälsa. Att kunna sova hela nätter utan klåda tack vare klimatet och mindre stress är värt oerhört mycket.«