»Jag läste på om narcissister, psykopater och players«

Den Guldbaggebelönade regissören Nahid Persson hade bestämt sig för att sluta göra dokumentärfilmer. Sedan träffade hon en man på Tinder.

»För ett drygt år sedan skapade jag en profil på Tinder. För att hitta en livskamrat. Jag skrev: ›Du liksom jag är glad och positiv, intelligent och smart, har självdistans, är ärlig och empatisk.‹ Jag träffade några stycken, men ingen passade mina krav. Någon var intellektuell men tråkig – tyvärr är det ofta så. Någon annan pratade för mycket. En tredje var väldigt kroppsintresserad. Precis när jag hade bestämt mig för att ta bort min profil fick jag ett meddelande från Anders, 49. Tennisspelare. Såg väldigt bra ut. Jag tänkte: ›Jag ger det en chans till.‹ Vi träffades den 10 juni och han var väldigt charmig, positiv och jordnära. Han hade allt det jag saknat i mina tidigare relationer. Allt!

Vi umgicks i tre veckor och åkte motorcykel, gick ut och åt, var hemma hos varandra. Han bedyrade sin kärlek, sa att jag var den enda han kände trygghet med, att jag gjorde honom hel och att han ville gifta sig med mig. Jag blev väl … kär vet jag inte, men väldigt förtjust.

Vid ett par tillfällen avbokade han våra möten väldigt tätt inpå. Jag blev lite misstänksam, men sedan bjöd han med mig på sin kompis 60-årskalas. Jag tänkte: ›Jag har fel, han vill ju presentera mig för sina vänner.‹ Jag träffade flera av dem och tog bilder och filmer av oss under kvällen som jag sedan skickade till honom. På kvällen lade han ut en bild på Facebook som föreställde honom och födelsedagsbarnet. Jag tyckte det var konstigt att flera kvinnor lajkade bilden med ett hjärta, och att en kommenterade den med kärleksfulla ord. Jag försökte tänka att det nog bara var en vän, men efter några dagar ringde jag upp henne för att fråga om deras relation. Hon sa: ›Du är den fjärde kvinnan som ringer mig och undrar samma sak.‹ Jag fick veta att det bildats en grupp på Facebook där kvinnor diskuterade Anders. De var tio stycken som alla trodde att de var ihop med honom.

Annons

Det var en intressant diskussion att ta del av. Kvinnorna tog fram sina kalendrar och jämförde: ›Samma kväll som han var med dig skickade han SMS till mig.‹ Det visade sig ha hänt mig också. Han var väldigt bra på att vara närvarande medan han chattade med andra kvinnor. Han hade också skickat bilderna som jag tog på honom under 60-årsfesten till de andra kvinnorna. Från festen. Medan jag satt mitt emot! Någon hade hört av sig och undrat: ›Hur är läget?‹ Och fått mina bilder som svar. Då blev jag riktigt arg på honom, för de var tagna med kärlek.

Jag är inte en person som blir sårad och gräver ner sig i sorg, så min nyfikenhet tog över direkt. Jag var en väldigt produktiv dokumentärfilmare förut, men efter min senaste film My Stolen Revolution kände jag att jag aldrig ville göra film igen. Det tog för mycket energi. När det här hände kom all min lust tillbaka. Min tanke var att göra en film ur kvinnornas perspektiv. Jag berättade det för några av dem, men insåg att jag måste ha med Anders i filmen. För att få honom att öppna sig var min plan att spela samma spel som han gjort mot mig. Jag skulle lura honom att jag var kär i honom, att jag inte brydde mig om hans förflutna. Jag läste på om narcissister, psykopater och players.

När jag frågade honom om jag fick göra en film om honom bad jag honom även berätta hur många kvinnor han hade just nu. Han sa att de var 23, utöver mig.

Jag sa: ›Jag är väldigt fascinerad av att du hinner! 24 kvinnor! Wow!‹ Han blev väldigt glad. Han visade mig blocket med sitt schema där han skrev namnen på alla kvinnor, och under varje spalt skrev han vad de gjorde, hur de var. Aldrig utseendemässigt, utan antingen ›trevlig‹, ›schyst‹, ›obehaglig‹, ›läskig röst‹ … och så ›dumpa‹ eller ›inte dumpa‹. Jag förstod senare att han hade ett annat block hemma där han skrev mer djupgående saker. Men det mesta höll han i huvudet. Jag kunde inte minnas vad vi gjort i detalj första gången vi träffades, men när han berättade om träffen fyra månader senare mindes han exakt var vi kysstes och vad jag sagt till honom.

De andra kvinnorna i gruppen blev arga på mig för att jag ingått en relation med Anders igen, och vissa av dem skvallrade för Anders när jag kontaktade dem.

Många av dem ville fortsätta träffa honom. De var sårade men trodde fortfarande att de var den enda. Jag kan förstå dem. Det finns en brist på närhet i samhället och män är sällan öppna med att bedyra sin kärlek. Anders var väldigt generös. Efter att vi hade träffats de första gångerna trodde jag verkligen att jag var speciell. Han fortsatte säga samma sak när jag lurade honom att jag var kär: ›Det är dig jag vill ha, jag kommer inte att träffa någon av de andra. Jag fikade bara med dem.‹

Medan vi filmade kom jag Anders nära, för vi träffades ofta. Jag såg personen bakom fasaden och fick ta del av hans bakgrund. Jag såg hur snäll och hjälpsam han var, filmade på hans jobb som tennistränare där alla älskade honom. Jag tänkte: ›Hur kan en sådan person ha behandlat kvinnor på det här sättet?‹ Men han hade alltid levt det här livet, nätet hade bara öppnat en ny dörr. När en av hans vänner fick veta att Anders gått med i Tinder sa han: ›Det är som att sänka ner en alkoholist i ett badkar med gin och tonic.‹

Men all den bekräftelse han gav mig gjorde att jag föll för honom igen. Jag blev kär på riktigt. Jag hjälpte honom att träffa en terapeut för att han skulle bli bra och för att vi skulle kunna ha en frisk relation.

Det är det filmen handlar om, processen från första dagen fram till i dag. Jag har filmat nästan varje dag i sju månader och är fortfarande mitt uppe i det. Jag har frågat Anders gång på gång om det är okej att jag filmar, om han verkligen är säker på det här. Han har alltid sagt: ›Självklart. Jag har ingenting att dölja. Jag vill att sanningen ska komma fram och jag är glad att du hjälper mig.‹ Hur det har gått? Det vill jag inte säga. Det får du se i filmen.«