Eftersom Filter firar tio år har vi tagit reda på vad som hänt med de människor och fenomen som vi uppmärksammat. I Filter #8 berättade vi »Johann Neumanns vidunderliga historia« – om den kortväxte mannen i pressveck vars föräldrar inkvarterade honom på en bordell, men som hamnade i sällskap med Ingrid Bergman istället.
När vi intervjuade dig hade du spelat in reklamfilmer för Ipren i tio år. Sedan försvann du ur rutan. Vad hände?
– Det blev inga fler filmer för Ipren där efter 2009. Jag fick inte heller några andra stora erbjudanden. Men jag gjorde en film, den heter Between Two Fires och där spelade jag en advokat. Jag är bekant med regissörens föräldrar, hon är polska och filmen var en polsksvensk produktion som spelades in i Kiruna. Det var en okej upplevelse, men sedan dess har det varit tyst som i graven. Jag skulle önska att det hände något.
Då berättade du att »Iprenmannen är fattig« och att du behövde spara pengar mellan inspelningarna.
– I dag är han en riktig fattiglapp. Jag överlever, men man är fattig. Den vanliga pensionen är inte mycket att hänga i julgranen om vi säger så. Fast jag klarar mig i alla situationer, det har jag gjort hittills, så jag klagar inte.
I reportaget skriver Erik Eje Almqvist att ett av dina mest anmärkningsvärda drag är din »märkliga förmåga att hamna bland de mest framgångsrika människorna« i vilket sammanhang du än befinner dig. Frotterar du dig fortfarande med eliten?
– Det gör jag! Jag blir fortfarande bjuden på fina fester. I morgon ska jag till exempel på cocktailparty på Österrikes ambassad, jag känner lite folk där. Jag vet inte varför jag hamnar bland de framgångsrika. Karisma kanske? Samtidigt har jag inte samma behov av att synas längre som jag hade förut. Tidigare var jag ju väldigt mån om att vara välklädd, men det intresset är faktiskt inte lika stort som förr. Det blir så varmt med kostym och jag går helst i t-shirt nuförtiden.
Du har alltså blivit mindre fåfäng. Hur kommer det sig?
– Kanske beror det på åldern, men jag tror nog mest att det har att göra med min fru. När jag gifte mig med henne förändrades allt. Vi träffades på Filippinerna 2011 och jag blev förälskad som en gubbe kan bli förälskad. Nu bor vi tillsammans på Södermalm och planerar för att skaffa barn så småningom. Jag måste bara ordna allt runtomkring först.
Tidigare hade du visioner om ett TV-program tillsammans med Nils Kärnekull som också är kortväxt. Bland annat en pratshow vid namn »En stund på Grand«.
– Ja, vi skulle sitta och
prata om livet med olika
gäster. Vi försökte sälja in
idén till TV4, då sa de: »Ni
måste komma med ett koncept där ni berättar vilka
gäster ni har tänkt er.« Då
frågade jag: »Måste de vara levande? Kan vi inte ha med
de döda som spökgäster?
De är mer intressanta.« Det
gillade de inte. Vi filmade
också en pilot till en fars
där vi skulle jobba som
inkompetenta alltiallon,
men ingen var intresserad
av den heller. Synd, tycker
jag. Vi har också försökt att sätta upp en teater under namnet »I väntan på goda år«. Problemet är att små teatrar inte har några pengar och vi har själva inte råd att betala för regissör och sådant. Men vi har försökt och vi försöker fortfarande.
Sugen på att läsa det klassiska porträttet av Johann Neumann? Klicka här för att komma till artikeln!
- Mer:
- Filterbubblan
