Denna text är en replik på Gellert Tamas debattartikel i Dagens Nyheter. Då repliken nu har låsts och enbart kan läsas av DN:s prenumeranter har vi valt att publicera Mattias Göranssons svar även här.

I en Idé och kritik-artikel i DN ställer Gellert Tamas frågan: »Varför tiger Filter om kopplingen till extremhögern?« Eftersom det kanske inte står klart för alla läsare vill jag inledningsvis påpeka att detta slags artiklar är rena debattexter där DN upplåter utrymme åt andra, utan sedvanlig faktagranskning och källkritik. Hade sådan funnits – exempelvis genom att DN bad att få se den mejlkonversation Tamas hänvisar till – hade det stått klart att hela utgångspunkten för Tamas artikel är gripen ur luften.

Därtill förstår jag om DN:s läsare ställer sig frågande till allmänintresset i denna medieinterna pajkastning. Det gör även jag. Men nu är det som det är, därav denna replik och rättelse.

Det stämmer att frilansreportern Ola Sandstig – som medverkat i ett 15-tal inslag för SVT:s Uppdrag Granskning, 10 undersökande reportage för SR:s Kaliber, 4 genomarbetade artiklar för Filter och nu senast ingått i redaktionen för SVT:s Arvinge okänd – sedan ett år tillbaka arbetat med ett granskande reportage om apatiska flyktingbarn. Det är också sant att Sandstig för 1,5 år sedan inledde ett crowdfundat, mediekritskt bokprojekt med högerpopulisten Chang Frick (som Filter inte är inblandat i). Ett av kapitlen i boken var tänkt att belysa mediedebatten om apatiska flyktingbarn och därmed också Gellert Tamas agerande när han avhandlade de samma i en bok och i Uppdrag Granskning, vilket Sandstig ägde inblick i utifrån sina erfarenheter på samma redaktion.

När Sandstig började jobba med frågan vidgades ämnet dock snabbt till att röra större och viktigare saker än mediekritik. Framför allt fann Sandstig välunderbyggda och starkt upprörande vittnesmål som ställde mycket av det allmänheten hittills fått veta om de apatiska barnen på ända. När researchen växte på detta sätt kontaktade Ola istället mig och Filter, som snabbt insåg materialets journalistiska sprängkraft. Naturligtvis vet jag att frågan har blivit starkt politiserad, men vår hållning är alltid att sanningen inte har någon partifärg. De senaste åtta månaderna har jag varit Sandstigs redaktör och följt arbetets fortskridande.

I det kommande reportaget utgör Gellert Tamas agerande en högst marginell del, likväl finns frågor han behöver besvara och sakpåståenden han bör bemöta. Efter att ha hört den första frågan avböjde han sin medverkan. Därefter skrev Tamas ett mejl till mig där han ifrågasatte Sandstigs samröre med Chang Frick och anhöll om att få författa en egen artikel som Filter skulle publicera, detta utifrån Tamas högst personliga tolkning av de pressetiska reglerna. Jag redogjorde för den ovannämnda bakgrundshistorien och förklarade att Chang Frick inte har med Filters reportage att göra, samt uppmanade Tamas att ompröva sitt beslut att vägra besvara Sandstigs frågor. Därtill: »Gör du inte det är jag den förste att beklaga. I så fall är du välkommen att – likt alla andra – påpeka eventuella faktafel (och begära eventuella rättelser) efter artikelns publicering. Generell polemik tar vi in om den är saklig och relevant; debattartiklar publicerar vi inte.«

Likt pressade makthavare som inte får igenom sin vilja sökte då Tamas andra utlopp för sin frustration. I sin långa och osakliga debattartikel målar han upp bilden av ett dolt nätverk som är ute efter honom, samt mig och Filter som skumma och ohederliga.

Sådant kallas för att skjuta på budbäraren, och är en sedan Aristoteles dagar identifierad och avfärdad debatteknik. Likväl används den än i dag, eftersom den oftast fungerar.

Filter har inte försökt dölja något för Gellert Tamas, och vi har heller inte något att dölja. Vi samarbetar inte med Chang Frick och vi finansieras naturligtvis varken av alternativhögern eller Ryssland.

Gellert Tamas är fortfarande varmt välkommen att besvara de sakfrågor han vet att Ola Sandstig och Filter vill ställa.