Vinnarna i Amazing Grace-tävlingen!

Vi säger grattis till Camilla Häggström Qvist, Tuija Kirvesmies och Kim Ivarsson som alla visste att det var låten Respect som legat etta på Billboard Hot 100. De vinner två biobiljetter var till filmen.

Musikdokumentären Amazing Grace hade biopremiär i fredags. Året är 1972, och efter 11 raka listettor tar souldrottningen Aretha Franklin ton i New Temple Missionary Baptist Church i Los Angeles. Två kvällars konsertmagi förevigas och blir hennes legendariska livealbum Amazing Grace. På plats finns även Oscarsvinnande regissören Sydney Pollack, anlitad att fånga konserterna på film. Men på grund av tekniskt strul förblir filmen ofullbordad, och först nu – 47 år senare – får den se dagens ljus.

Se trailern här!

Publicerades 25-08-2019. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Annons

Vinn biljetter till Göteborgs Symfonikers säsongsöppningskonsert!

Välkommen att ta plats på röda mattan när Göteborgs Symfoniker öppnar för säsongen! Den mäktiga orkestern på 100 musiker är laddade för att ge allt i Sjostakovitjs färgsprakande femte symfoni och Griegs ständigt vårfriska pianokonsert. Datum: Onsdag 4 september kl 19.30.

Nu kan du vara med och tävla om biljetter till konserten. Skicka din adress och svaret på frågan nedan till tavling@magasinetfilter.se  senast 29 augusti, så har du chansen att vinna två biljetter till säsongsöppningskonserten i Göteborg.

Var spelas konserten?

  1. Stora Teatern
  2. Göteborgs Konserthus
  3. Göteborgsoperan
Publicerades 22-08-2019. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Vinn biobiljetter till musikdokumentären Amazing Grace!

Den 23 augusti är det biopremiär för musikdokumentären Amazing Grace. Året är 1972, och efter 11 raka listettor tar souldrottningen Aretha Franklin ton i New Temple Missionary Baptist Church i Los Angeles. Två kvällars konsertmagi förevigas och blir hennes legendariska livealbum Amazing Grace. På plats finns även Oscarsvinnande regissören Sydney Pollack, anlitad att fånga konserterna på film. Men på grund av tekniskt strul förblir filmen ofullbordad, och först nu – 47 år senare – får den se dagens ljus.

Se trailern här!

Vill du se filmen? Skicka din adress och svaret på frågan nedan till tavling@magasinetfilter.se så har du chansen att vinna två biljetter till filmen.

Vilken av följande Aretha Franklin-låtar har legat etta på Billboard Hot 100?

1 Respect

X I Say a Little Prayer

2 (You Make Me Feel Like) A Natural Woman

Publicerades 22-08-2019. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

»Filmen skapade sig själv«

Regissören Johannes Nyholm har gjort sig känd för att skapa orealistiska och magiska berättelser. Kommande Koko-di koko-da är just en sådan – som Nyholm menar är baserad på verkliga händelser.

»När jag var tre år gammal var mina föräldrar på väg att skiljas. Jag minns att jag hade en gammal antik speldosa och att jag spelade försiktigt på den vid deras fotände när de sov. Naiv som jag var tänkte jag att om jag bara spelade tillräckligt vackert så kanske de skulle älska varandra igen.

Många år senare var jag själv i ett förhållande som knakade lite i fogarna. Jag och min flickvän tältade i en skog i ödemarken, men när jag inte kunde sova satte jag mig i bilen utanför. Jag studerade en spindel som vävde sitt nät mot ena sidospegeln. Då dök det upp något där, långt borta i gryningsljuset: en liten herre i vit kostym och stråhatt och två jättelika figurer. Jag förstod att det inte var på riktigt, men det var så filmiskt att jag bestämde mig för att se vart mardrömmen skulle bära mig. Jag drömde hur de började en förnedringsprocess av mig och min flickvän i tältet. Situationen upprepade sig om och om igen, och jag antecknade allt i ett sorts halvvaket tillstånd.

Det blev manuset till Koko-di koko-da. I samma veva som jag började arbeta med filmen hjälpte jag min mamma att städa ur hennes källare. Bland bråten hittade jag min gamla speldosa, och fick en fruktansvärd chock: på dosan syntes exakt de figurer som jag sett i feberdrömmen. Man tror inte på andra människor när de berättar sådana historier, som om de vill mystifiera verkligheten. Men jag förstår ju att det finns en naturlig förklaring. Under tillkomsten av filmen utspelades så många underliga historier och märkliga sammanträffanden att jag ofta kände att jag själv inte var ansvarig. Det känns som om filmen hade sitt eget liv och skapade sig själv.«

Fredag 23 augusti. Premiär för Koko-di koko-da.

Publicerades 21-08-2019. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!

Annons
Foto: Ola Kjelbye

»Gellert Tamas skjuter på budbäraren«

Denna text är en replik på Gellert Tamas debattartikel i Dagens Nyheter. Då repliken nu har låsts och enbart kan läsas av DN:s prenumeranter har vi valt att publicera Mattias Göranssons svar även här.

I en Idé och kritik-artikel i DN ställer Gellert Tamas frågan: »Varför tiger Filter om kopplingen till extremhögern?« Eftersom det kanske inte står klart för alla läsare vill jag inledningsvis påpeka att detta slags artiklar är rena debattexter där DN upplåter utrymme åt andra, utan sedvanlig faktagranskning och källkritik. Hade sådan funnits – exempelvis genom att DN bad att få se den mejlkonversation Tamas hänvisar till – hade det stått klart att hela utgångspunkten för Tamas artikel är gripen ur luften.

Därtill förstår jag om DN:s läsare ställer sig frågande till allmänintresset i denna medieinterna pajkastning. Det gör även jag. Men nu är det som det är, därav denna replik och rättelse.

Det stämmer att frilansreportern Ola Sandstig – som medverkat i ett 15-tal inslag för SVT:s Uppdrag Granskning, 10 undersökande reportage för SR:s Kaliber, 4 genomarbetade artiklar för Filter och nu senast ingått i redaktionen för SVT:s Arvinge okänd – sedan ett år tillbaka arbetat med ett granskande reportage om apatiska flyktingbarn. Det är också sant att Sandstig för 1,5 år sedan inledde ett crowdfundat, mediekritskt bokprojekt med högerpopulisten Chang Frick (som Filter inte är inblandat i). Ett av kapitlen i boken var tänkt att belysa mediedebatten om apatiska flyktingbarn och därmed också Gellert Tamas agerande när han avhandlade de samma i en bok och i Uppdrag Granskning, vilket Sandstig ägde inblick i utifrån sina erfarenheter på samma redaktion.

När Sandstig började jobba med frågan vidgades ämnet dock snabbt till att röra större och viktigare saker än mediekritik. Framför allt fann Sandstig välunderbyggda och starkt upprörande vittnesmål som ställde mycket av det allmänheten hittills fått veta om de apatiska barnen på ända. När researchen växte på detta sätt kontaktade Ola istället mig och Filter, som snabbt insåg materialets journalistiska sprängkraft. Naturligtvis vet jag att frågan har blivit starkt politiserad, men vår hållning är alltid att sanningen inte har någon partifärg. De senaste åtta månaderna har jag varit Sandstigs redaktör och följt arbetets fortskridande.

I det kommande reportaget utgör Gellert Tamas agerande en högst marginell del, likväl finns frågor han behöver besvara och sakpåståenden han bör bemöta. Efter att ha hört den första frågan avböjde han sin medverkan. Därefter skrev Tamas ett mejl till mig där han ifrågasatte Sandstigs samröre med Chang Frick och anhöll om att få författa en egen artikel som Filter skulle publicera, detta utifrån Tamas högst personliga tolkning av de pressetiska reglerna. Jag redogjorde för den ovannämnda bakgrundshistorien och förklarade att Chang Frick inte har med Filters reportage att göra, samt uppmanade Tamas att ompröva sitt beslut att vägra besvara Sandstigs frågor. Därtill: »Gör du inte det är jag den förste att beklaga. I så fall är du välkommen att – likt alla andra – påpeka eventuella faktafel (och begära eventuella rättelser) efter artikelns publicering. Generell polemik tar vi in om den är saklig och relevant; debattartiklar publicerar vi inte.«

Likt pressade makthavare som inte får igenom sin vilja sökte då Tamas andra utlopp för sin frustration. I sin långa och osakliga debattartikel målar han upp bilden av ett dolt nätverk som är ute efter honom, samt mig och Filter som skumma och ohederliga.

Sådant kallas för att skjuta på budbäraren, och är en sedan Aristoteles dagar identifierad och avfärdad debatteknik. Likväl används den än i dag, eftersom den oftast fungerar.

Filter har inte försökt dölja något för Gellert Tamas, och vi har heller inte något att dölja. Vi samarbetar inte med Chang Frick och vi finansieras naturligtvis varken av alternativhögern eller Ryssland.

Gellert Tamas är fortfarande varmt välkommen att besvara de sakfrågor han vet att Ola Sandstig och Filter vill ställa.

Publicerades 16-08-2019. Artikeln är skriven av .

Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!